Psykpodden

I Psykpodden diskuterar Rebecca Anserud och Christian Dahlström olika aspekter av psykisk ohälsa. Båda har egen erfarenhet av psykisk ohälsa, Rebecca av bipolär sjukdom och adhd och Christian av panikångest och depression. I podden tar de bland annat upp olika typer av psykisk ohälsa, panikångest, självmordstankar, sorg, alkoholmissbruk, olika terapiformer och psykiatripolitik. Ibland bjuder de in gäster som får berätta om sina erfarenheter av psykisk ohälsa.

För den som inte själv har upplevt en psykos så rekommenderar jag särskilt avsnitt 14 där Rebecca Anserud, utifrån sin egen erfarenhet, på ett väldigt bra sätt berättar om hur en psykos kan upplevas. Jag vill även rekommendera avsnitt 6 där Annelie Jäderholm pratar om sina erfarenheter av att bli lagd i bälte under sina psykoser och hur hon upplevt detta som väldigt traumatiserande. Hon berättar om ett studiebesök hon gjort på Island där man har kastat ut bältessängarna ur psykiatrin för länge sedan och istället använder andra metoder för att lugna och gränssätta patienterna. Annelie har efter sina senaste bältesläggningar som hon liknar vid tortyr, tillsammans med en vän skapat sidan NO MORE där de säger ” no more” till bältesläggningar och vill sprida kunskap om alternativ till detta. Jag tycker även att avsnitt 10 där Rebecca Anserud berättar om sin uppväxt med alkoholmissbrukande föräldrar var väldigt berörande.

Om du vill lyssna på Psykpodden i din telefon så är det enklast att ladda ner appen Podcaster och lyssna via den. Personligen tycker jag att det ibland låter som att de i podden är sponsrade av något läkemedelsföretag (fast det är de inte) men annars tycker jag det är en bra podd som bidrar till att öka förståelsen för hur det är att leva med olika typer av psykisk ohälsa.

/Anna-Karin

Yoga som återhämtning

En liten amerikansk pilotstudie visade att den psykiska hälsan och livskvaliteten förbättrades hos personer med långvarig psykosproblematik som deltog i en yogagrupp 45 minuter två gånger per vecka. Efter de sju veckor som studien pågick så hade den psykiska hälsan hos de som deltog i yogagruppen förbättrats mer jämfört med en grupp personer som inte deltagit i någon yogagrupp. De hade återhämtat sig betydligt mer från olika typer av psykotiska symtom och de upplevde att deras livskvalitet hade förbättrats mer än den jämförande gruppen. Flera av deltagarna ville fortsätta med yoga efter att studien avslutats eftersom de tyckte att yogan gjorde att de kände sig mer lugna och avslappnade. En del av dem sa att de kunde använda den djupandningsteknik som de lärt sig i yogan för att hantera oro och svårigheter i det vardagliga livet. I yoga tränar man bland annat andning, avslappning, styrka och balans och även fast den här studien var väldigt liten med bara 18 deltagare så verkar det som att yoga kan vara ett bra komplement till annan typ av behandling för personer med psykosproblematik. Eftersom den grupp av personer som man jämförde med inte deltog i några gruppaktiviteter så kan man dock inte säga helt säkert om de positiva hälsoeffekterna berodde på själva yogan eller om det snarare berodde på att personerna fick göra någonting tillsammans med andra personer i grupp. Det behövs mer forskning för att ta reda på det.

Referens: Elizabeth Visceglia & Stephen Lewis. (2011). Yoga therapy as an adjunctive treatment for schizophrenia: A randomized controlled pilot study. The Journal of Alternative and Complementary Medicine, Vol 17, Nr 7, 601-607.

/Anna-Karin

Open dialogue

Under förra sommaren träffades vi i vår forsknings – och utvecklingsgrupp för att titta på en serie filmer av dokumentärfilmaren och förre teurapeuten Daniel Mackler. Bland annat såg vi Open Dialogue: An alternative, Finnish approach to healing psychoses. Det är en dokumentär som skildrar en behandlingsmodell som används i norra Finland. Enligt filmen har området bland de bästa resultaten i världen när det gäller återhämtning bland de som insjuknat i psykos för första gången. I modellen ingår det att ett team från psykiatrin träffar människor i kris direkt när de söker hjälp, att de har som mål att undvika sjukhusinläggningar och istället behandla människor i deras hem och att de undviker antipsykotisk medicinering så långt det går. De arbetar i team där flera olika yrkesgrupper finns representerade och om personen önskar det så tas viktiga individer från personens familj och sociala nätverk med i behandlingsprocessen. Man försöker ha en öppen dialog kring behandlingen där alla i teamet och det sociala nätverket får komma till tals men där man särskilt lyssnar på personen som befinner sig i kris. Filmen finns i sin helhet på Youtube. Tyvärr finns den inte med svensk text på Youtube.

Aktivitetskatalogen

Senaste nummret av tidningen Nordost (nov 2014, nr 37) tipsar om aktivitetskatalogen.se, en webbsida som samlar olika aktiviteter som finns i Göteborgsområdet för personer med psykisk ohälsa. Exempel på aktiviteter är caféer, aktivitetshus, fysiska aktiviteter, arbetsgrupper, brukarorganisationer, arbetsinriktad rehabilitering m.m.

Om rösthörande och om sambandet mellan rösterna och människors livsberättelser

Dirk Corstens och Eleanor Longden (2013) studerar sambandet mellan människors livsberättelser och rösthörande bland hundra personer som hört röster under mer än två års tid. De fann att det var vanligt att rösthörarna hade upplevt någon form av traumatiska händelser tidigare i livet och att det oftast gick att hitta en tydlig koppling mellan personernas rösthörande och deras livshistorier.

Det vanligaste var att personerna hörde röster som var tydligt identifierade när det gällde ålder, kön och namn. Allra vanligast var vuxna mansröster. De flesta av rösterna (59 %) var negativa och elaka och kritiserade, beordrade eller hotade personen. Endast fyra procent hörde röster som enbart var positiva men en del hörde både negativa och positiva röster. 74 % upplevde att rösterna kom utifrån, 14 % att de kom inifrån huvudet och 12 % hörde röster som upplevdes som att de kom både inifrån och utifrån. De flesta röster var familjemedlemmars eller bekantas röster men det var också ganska vanligt att de hörde sin egen röst.

De flesta av rösthörarna upplevde att det fanns tydliga faktorer som utlöst rösterna så som känslor av skam, skuld, osäkerhet eller oro, eller livshändelser som exempelvis sociala situationer eller isolering. 93 % uppgav att de varit med om någon form av stressande händelse precis innan de började höra röster, t.ex. familjekonflikter, emotionella eller sexuella övergrepp eller att de fått omfattande kritik. 87 % hade upplevt svåra livshändelser tidigare i livet, långt innan de började höra röster. Exempel på sådana händelser var familjekonflikter, någon form av övergrepp under barndomen (emotionella, fysiska, sexuella övergrepp, försummelse), mobbning eller våld i hemmet.

De flesta av deltagarna kunde berätta personliga historier som knöt samman rösterna med deras livsberättelser. 78% hörde röster som kan förstås som meningsfulla representationer av en livserfarenhet. Många av rösterna tillhörde andra personer, exempelvis sådana personer som utsatt rösthöraren för övergrepp eller kränkningar av något slag. Andra aspekter som rösterna representerade var uttryck för olika emotionella konflikter så som känslor av ilska, skuld och skam, svårigheter med närhet eller anknytningsproblem. De flesta av deltagarna upplevde även en påtaglig brist på självförtroende.

Corstens och Longdens artikel visar att rösthörande ofta kan förstås som reaktioner på svåra livsomständigheter och att rösterna kan bli begripliga om de sätts i relation till olika händelser som personen upplevt eller känslor som personen brottas med.

Referens: Dirk Corstens & Eleanor Longden (2013). The origins of voices: links between life history and voice hearing in a survey of 100 cases. Psychosis: Psychological, Social and Integrative Approaches, 5:3, 270-285.

/Anna-Karin

Berätta om psykotiska upplevelser – bra för återhämtningen

I en studie visade Magdalena Pietruch och Laura Jobson att unga människor som upplevde psykoser för första gången i sitt liv tenderade att må bättre om de efteråt på något sätt lämnade ut sig själva kring den psykotiska erfarenheten, även kring de delar som upplevts som traumatiska. Upplevelsen av psykos kan vara traumatisk och kan leda till posttraumatiskt stressyndrom*. I Pietruch och Jobsons studie uppvisade de som var mer motvilliga att dela med sig om sin psykotiska erfarenhet högre grad av posttraumatiskt stressyndrom än de som var mer benägna att prata om, eller på annat sätt dela med sig om sin erfarenhet efter psykosen. De som lämnade ut sig själva genom att exempelvis prata eller skriva om sina psykotiska upplevelser uppvisade en högre grad av återhämtning och de upplevde i högre grad att de utvecklats och växt som människor efter den psykotiska episoden. Att människor får möjlighet att prata om sina upplevelser eller att på något annat sätt få uttrycka och dela med sig av sina upplevelser verkar därmed vara av stor betydelse för att människor ska kunna återhämta sig efter psykoser.

Referens: Magdalena Pietruch & Laura Jobson (2012). Posttraumatic growth and recovery in people with first episode psychosis: an investigation into the role of self-disclosure. Psychosis: Psychological, Social and Integrative Approaches, 4:3, 213-223. http://dx.doi.org/10.1080/17522439.2011.608434

*Frame & Morrison (2001) i Pietruch & Jobson (2012), s.213.

Kultur på recept

I dagens Metro beskrivs ett pilotprojekt som pågår i Jönköpings län där man studerar hur kultur på recept kan bidra till bättre hälsa hos personer som är sjukskrivna för psykisk ohälsa som exempelvis stress, ångest och depression eller för långvarig smärta. Målet är att förbättra människors hälsa genom eget skapande så som bild, slöjd, sång och dans eller deltagande i olika kulturaktiviteter. Effekterna av projektet kommer att mätas både genom en kvalitativ utvärdering och genom enkäter. Här kan du läsa mer om detta projekt: Pilotprojekt kultur på recept 2013 – 2015