Om rösthörande och om sambandet mellan rösterna och människors livsberättelser

Dirk Corstens och Eleanor Longden (2013) studerar sambandet mellan människors livsberättelser och rösthörande bland hundra personer som hört röster under mer än två års tid. De fann att det var vanligt att rösthörarna hade upplevt någon form av traumatiska händelser tidigare i livet och att det oftast gick att hitta en tydlig koppling mellan personernas rösthörande och deras livshistorier.

Det vanligaste var att personerna hörde röster som var tydligt identifierade när det gällde ålder, kön och namn. Allra vanligast var vuxna mansröster. De flesta av rösterna (59 %) var negativa och elaka och kritiserade, beordrade eller hotade personen. Endast fyra procent hörde röster som enbart var positiva men en del hörde både negativa och positiva röster. 74 % upplevde att rösterna kom utifrån, 14 % att de kom inifrån huvudet och 12 % hörde röster som upplevdes som att de kom både inifrån och utifrån. De flesta röster var familjemedlemmars eller bekantas röster men det var också ganska vanligt att de hörde sin egen röst.

De flesta av rösthörarna upplevde att det fanns tydliga faktorer som utlöst rösterna så som känslor av skam, skuld, osäkerhet eller oro, eller livshändelser som exempelvis sociala situationer eller isolering. 93 % uppgav att de varit med om någon form av stressande händelse precis innan de började höra röster, t.ex. familjekonflikter, emotionella eller sexuella övergrepp eller att de fått omfattande kritik. 87 % hade upplevt svåra livshändelser tidigare i livet, långt innan de började höra röster. Exempel på sådana händelser var familjekonflikter, någon form av övergrepp under barndomen (emotionella, fysiska, sexuella övergrepp, försummelse), mobbning eller våld i hemmet.

De flesta av deltagarna kunde berätta personliga historier som knöt samman rösterna med deras livsberättelser. 78% hörde röster som kan förstås som meningsfulla representationer av en livserfarenhet. Många av rösterna tillhörde andra personer, exempelvis sådana personer som utsatt rösthöraren för övergrepp eller kränkningar av något slag. Andra aspekter som rösterna representerade var uttryck för olika emotionella konflikter så som känslor av ilska, skuld och skam, svårigheter med närhet eller anknytningsproblem. De flesta av deltagarna upplevde även en påtaglig brist på självförtroende.

Corstens och Longdens artikel visar att rösthörande ofta kan förstås som reaktioner på svåra livsomständigheter och att rösterna kan bli begripliga om de sätts i relation till olika händelser som personen upplevt eller känslor som personen brottas med.

Referens: Dirk Corstens & Eleanor Longden (2013). The origins of voices: links between life history and voice hearing in a survey of 100 cases. Psychosis: Psychological, Social and Integrative Approaches, 5:3, 270-285.

/Anna-Karin

Berätta om psykotiska upplevelser – bra för återhämtningen

I en studie visade Magdalena Pietruch och Laura Jobson att unga människor som upplevde psykoser för första gången i sitt liv tenderade att må bättre om de efteråt på något sätt lämnade ut sig själva kring den psykotiska erfarenheten, även kring de delar som upplevts som traumatiska. Upplevelsen av psykos kan vara traumatisk och kan leda till posttraumatiskt stressyndrom*. I Pietruch och Jobsons studie uppvisade de som var mer motvilliga att dela med sig om sin psykotiska erfarenhet högre grad av posttraumatiskt stressyndrom än de som var mer benägna att prata om, eller på annat sätt dela med sig om sin erfarenhet efter psykosen. De som lämnade ut sig själva genom att exempelvis prata eller skriva om sina psykotiska upplevelser uppvisade en högre grad av återhämtning och de upplevde i högre grad att de utvecklats och växt som människor efter den psykotiska episoden. Att människor får möjlighet att prata om sina upplevelser eller att på något annat sätt få uttrycka och dela med sig av sina upplevelser verkar därmed vara av stor betydelse för att människor ska kunna återhämta sig efter psykoser.

Referens: Magdalena Pietruch & Laura Jobson (2012). Posttraumatic growth and recovery in people with first episode psychosis: an investigation into the role of self-disclosure. Psychosis: Psychological, Social and Integrative Approaches, 4:3, 213-223. http://dx.doi.org/10.1080/17522439.2011.608434

*Frame & Morrison (2001) i Pietruch & Jobson (2012), s.213.

Kultur på recept

I dagens Metro beskrivs ett pilotprojekt som pågår i Jönköpings län där man studerar hur kultur på recept kan bidra till bättre hälsa hos personer som är sjukskrivna för psykisk ohälsa som exempelvis stress, ångest och depression eller för långvarig smärta. Målet är att förbättra människors hälsa genom eget skapande så som bild, slöjd, sång och dans eller deltagande i olika kulturaktiviteter. Effekterna av projektet kommer att mätas både genom en kvalitativ utvärdering och genom enkäter. Här kan du läsa mer om detta projekt: Pilotprojekt kultur på recept 2013 – 2015

MR-dagarna i Umeå

Den 13-15 november 2014 äger Mänskliga rättighetsdagarna rum i Umeå. En liten grupp från Psykosvård nordost i Göteborg kommer att åka dit och hålla i ett seminarium med titeln ”Vad har MR och kultur med psykiatrin att göra?”. I detta seminarium berättar brukare och personal om ett projekt som pågår på psykosmottagningen under två år. Projektet syftar till att öka kunskapen om mänskliga rättigheter bland brukare och personal samt att införa ett rättighetsbaserat förhållningssätt i det dagliga arbetet på mottagningen.