Kategoriarkiv: Icke-kategoriserat

Författaren Edouard Louis om ”berättelsen”, det som aldrig kan berättas i dess fulla komplexitet.

20170809_171229

Bild: Helena Lindbom

 

I en artikel den i 2017-10-14 i Svenska Dagbladet stöter jag på frågan ”Vem äger ens berättelse? Det är författaren Ed Louis som ställer den.

Så här skriver han:

”Att berätta själv kan se ut som ett sätt att själv ta kontroll över den, men det innebär också att lämna den ifrån sig; få den förvanskad. Minnet, sanningen och integriteten får sig oundvikligen en törn när en – berättelse aldrig – som aldrig kan berättas i dess fulla komplexitet – når en mottagare med ett annat perspektiv, en annan blick och ett annat  sätt att tänka. Svårigheten om att behålla sanningen om, och makten över, sin egen berättelse.”

 

Förra hösten fick jag anledning att fundera vilken slags berättelse Michel Foucault hade skrivit om han hade fått leva ett längre liv. Han dog alldeles för tidigt i aids, 1984 om jag inte minns fel.

Vad för slags berättelse hade han berättat för oss? Hade det rent av varit möjligt för honom att kunna ge en skildring inifrån det överklassliv som han levde?  Var inte hans engagemang och frågor ett tillräckligt vittnesbörd, de volymer som han skrivit, kanhända någon undrar?

Kanske har Edouard Louis skrivit den slags självbiografi som  Michel Foucault aldrig hann skriva, men från Hallencourt, inte från den plats i Frankrike där Michel Foucault själv var född. Kanske var det hela tiden dit han siktade, men hans uppfostran kom i vägen.

Jag har även läst Edouard Louis` andra bok, ”Våldets historia”, en kortroman.  I den romanen möter jag en huvudperson tydligare i konturerna, han är i början på sin framgång, har såvitt jag förstår, det självförtroende som behövs för det livet.

När han går över torget i sin vistelseort Paris uppstår en gnista mellan honom, och en parisare som länge tillhört de andrefierade.  De går hem till Ed Louis`  lägenhet och de görkanske det förväntade. Men något går snett under timmarnas passion. Därifrån börjar det som är den bärande grundtanken i bokens kontext:  Ska man sätta dit någon som kanske rentav är dömd på förhand?

Det är kanske den frågan de här två killarna skulle ha inlett sin natt med (lätt att önska så här i efterhand; inte en passion när det ligger så mycket inombords som de båda som skulle behöva koka ner och prata om: en dialog som kanske i slutänden skulle utvisa att Reka var den mer priviligierade av dem.

Istället utmynnar natten i en mardröm där Reka till och m,ed försöker stjäla Eds mobil, dator och filerna till nästa bok. I sitt chockade tillstånd berättar Ed det här för sin syster som omedelbart beordrar Ed att gå till polisen och anmäla Reka . Det som såg lovande ut från början utmynnar i  ett skräckscenario.

Det Edouard Louis märker, enligt min tolkning, i och med att han börjat berätta för systern är att hans egen berättelse/erfarenhet, upplevelsen av den, glider honom ur händerna. Förtvivlat inser han att det inte går att göra det som hänt reasonabelt för systern, istället kommer ordern att han ska bege sig till polisen. Hon erbjuder sig att följa med. Hon har fått en mening, att låta rättvisan enligt den juridiska spelplanen segra.

Men Ed med sin bildning och kunskap inser att det inte bara är att dra iväg. och låta rättvisans kvarnar mala. Han vill få tid at,t i lugn och ro, få tänka igenom det som skett, samtidigt som han är rädd att Reka ska komma tillbaka, och att situationen då ska bli etter värre.

Som  muslim har Reka varit andrefierad, jag kan inte avgöra hur det är i samtidens Frankrike, och jag är väldigt nyfiken på att se hur det går när Ed Louis tar tag i de här frågorna i nästa bok  (om han nu gör det/kanske rentav tillsammans med Reka.) När jag läste socialantropologi i Lund på 1980-talet började tiden gå i kvav för de socialantropologer som fortfarande trodde att fältarbete var en västerländsk enmansshow.  Det efterlystes dialog, och ”native inflytande”. Men jag tror att motståndet mot socialantropologi överhuvudtaget i länder som haft kolonialism är stort eftersom disciplinen började med att växa fram i Frankrike just som militär strategi.

Ed Loius har med sin bok öppnat upp för reflektion.

(Hans berättelse beskrivs varken som ren fiktion, eller något som har med något självupplevt att göra. )

 

 

 

Länkar och tips:

Besök gärna mina bloggar på Lejontrappan.blogg

Agneta Pleijel: (2011) Lord Nevermore, Stockholm, Norstedts.

Svenske soldaten Oskar : Vi blir kallade barnamördare

https://www.svd.se/jalkt-på-sanningen-om- en -brutal-våldtäkt.

Harvey Goldberg Lecture:

” I really believe you can tap into the deepest emotions by way of knowledge” – ett citat av Édouard Louis

Ett utdrag från intervjun med Ed Louis: ” Varseblivningen av skönhet en och autenciteten hos arbetarklassen har skapat en enorm distans mellan dem och urbanite,r och andra slags beteckningar. Det kan tolkas som ett sätt, enligt Edouard Louis, att säga till människor, Stay where you are. You´re starving, but you´re so authentic. Bild: Helena Lindbom

 

 

20180307_183709

Bild: Helena Lindbom

I en intervju  om ämnet The Political Novel intervjuades 2016 författaren och sociologen Edouard Louis, som gett inte minst sina egna, fransmännen, en uttömmande skildring från sin barndom i Hallencourt, i norra Frankrike. Han lämnar över sin familj i läsarnas händer och ger oss beskrivningar av dem som kan förefalla grymma och kallhjärtade, men jag kan höra ett vilt hjärta dunkande av smärta och kärlek bakom bokstävernas ordnade rader. Kanske är det därför som jag använder Edouard Louis bok som ett ”filter” mellan mig och min egen historia, när jag tar mig igenom boken.

som en tadjik

I intervjun i The Political Novel, säger Ed Louis att han vill invertera sättet ( la mode ) på vilket outsiderns berättelse av i dag berättas. Bild: H Lindbom

Detta därför Èdouard Louis berättar att han visste med precis vilken scen han skulle inleda boken med: Öppningsscenen från första dagen på mellanstadiet. Där börjar stryket, ett nästan systematiskt stryk från dag ett. Det är då två barn, som han berättar, fick tag i honom i den ensliga skolkorridoren. Det hände som inte fick hända;  två barnungar dök upp från ingenstans och började trakassera honom, mobba honom och spotta på honom. Fängelsescenen i Jean Genet´s  ”The Miracle of the Rose”, där skådespelaren spottas på och häcklas av några medfångar, var inspirationsupptakten.

Det mest gripande md boken, som jag upplevde det är när hans pappa kör honom till det efterlängtade gymnasiet, där han kommit in på teaterlinjen.  Det var tanken på att komma ifrån,och skaffa sig utbildning och nya vyer och förhoppningsvis komma i kontakt med människor med samma läggning som honom som höll honom uppe: Samhället Hallencourt visade upp en kärv och krass yta, minsta vekhet eller antydan av ett kroppsspråk eller rörelse mönster som var ”out of line”, som inte skulle passa in på det ”välregisserade” fabriksgolvet med sina tidsstudiemän och ”erkända” maskare. Fikaraster där alla skulle hålla sig till samma samtalsämnen,  och absolut inte sitta böjd över en bok, eller ett korsord i något hörn. På sin höjd sticka, eller röka.

Eller arbetet på fälten, gårdarna, i ladugårdar och stallar, där det aldrig får anas att det kanske finns en glädje i att lyfta halmbalar, mocka, se till så att fodersäckarna står i prydliga rader. Istället väller stadens brus, larm och nyheter in över landsbygden som en ovälkommen fors varje dag. I och med industrialiseringen, föreställer jag mig, är landsbygden lika indragen i samhällets konflikter som vilken storstadspub eller vilket kontors- eller industrigolv som helst.

Det finns en press på att falla in i ett maskulint mönster, eller feminint, som inte får omprövas, och framför allt inte ifrågasättas. I alla fall inte av vanligt folk utan plattformar. Något som för tankarna till Elena Ferrantes böcker, där både samhället som huvudpersonerna kommer från, och som livet för dem till, är satt under sträng debatt och analys från olika vinklar i form av Lilas och Elsas och viss mån Ninos, Rinos och de andras perspektiv.

Trots att Eduoard Louis lämnar ut sina föräldrar, syskon och de som bor i Hallencourt,  visar svagheter och minst av allt är insmickrande så anar man hur mycket han ändå älskar dem – kanske är det därför att han längtar ut; att han måste bort för att kunna komma hem med något annat: Andra inflöden som kan berika inte bara honom utan hela det existerande samhället där han växt upp.

Betecknande är den scenen där fadern erbjuder sig att gå upp tidigt och köra honom till den nya skolan. Vid det här laget är huvudpersonen  tagen, sliten av att ha väntat på antagningsbeskedet.  Fadern kör honom, och som ett token på hans kärlek till sonen ger han honom en symbolisk summa pengar så att han kan köpa mat de första dagarna. Med den försynta, men ovanliga gesten visar han in ett stycke att han står bakom honom, och att det är obetydligt om han är homosexuell eller inte.

Av mamman får han en jacka som visar sig inte alls passa in i modets strömningar dit han kommer. Redan innan han kliver in på skolgården har han förpassat den till en papperskorg.  Hellre fryser han än går runt i en jacka som för honom bara känns konstig och obekväm.

/Helena Maria

 

 

”Demokrati ett sätt att leva”

”Demokrati är ett sätt att leva, beroende av mötesplatser utanför våra egna myszoner, bortom nätets samförståndssfärer och föreningslivets siloer för likasinnade.”

Det här citatet kommer från ett debattinlägg i Sydsvenska Dagbladet i dag (2018-0613), under vinjetten ”Aktuella frågor”.

Inlägget är skrivet av Zakia Elvang och Johan Galster, företrädare för samarbetsorganisationen ”We Do Democracy”.

De menar att det blir inte demokrati bara för att man har rösträtt och betalar skatt. De lyfter fram betydelsen av just mötesplatser och demokratifestivaler.

De skriver att idèn med det här med demokratifestivaler uppstod då Olof Palme höll ett politiskt sommartal i Almedalen i Visby för 50 år sedan.

I morgon börjar det ”Danske Folkemötet” på Bornholm, berättar de vidare, och pekar på att det har växt från 6000 deltagare till drygt 100 00 på sju år. Det är fantastiskt!

Det visar hur viktigt en politikers  tal kan vara!  Tal är viktiga. Många minns Martin Luther Kings tal, hans röst finns kvar inom många än i dag. Och så är det med vissa tal, de bär långt ut över världen fast personerna som höll dem sedan länge är döda. Gandhi blev mördad, Martin Luther King blev mördad, Jean Jaurès blev skjuten av en nationalist 1914. Vem som sköt Olof Palme är fortfarande ouppklarat. 

Det är valår i år, och för många av oss är det viktigt att rösta (valdeltagandet är högt i Sverige). En av dem som fortsätter att arbeta för demokrati, efter det att han och hans familj lämnat Vita huset, är förre presidenten Barack Obama. Men redan dessförinnan underströk han  betydelsen av att rösta.  I ett inslag på på youtube ”You want to give me a good send off uppmanade han människor att gå och rösta även efter det att han och hans familj ”fortsatte mot solnedgången”: Democracy is on the ballot, tolerance is on the ballot”, sa han bland annat i sitt tal. Vi vet hur det gick i det valet.

 

 

/Helena Maria

 

Länkar och tips:

Lester Holt: CBS News , ”The Reality of Hope”,(youtube inslag): President Obama remembers ”Biggest disappointment” as President. (2017-01-14)

Läs gärna Barack Obamas bok: Min far hade en dröm -memoarer ( 2017, Albert Bonniers förlag) (utkom första gången på engelska 2005).

President Obama honors Raoul Wallenberg, youtubeinslag.

Läs gärna professorn i idè- och lärdomshistoria, Michael Azars essai om vad som kan bli en nutida Dreyfus-affär i GP. (2018-06-11): Uppropet som kan bli Macrons Dreyfusaffär.

Harvey Goldberg (2003), The life of Jean Jaures, University of Wisconsin Press

Geoffrey Kurtz: (2014), Jean Jaures – The Inner Life of Social Democracy, Pennsylvania State University.

 

En aktuell fråga i Danmark: Är de hemlösa de nya laglösa?

Förra året antogs ett zoneförbud i Folketinget  i Danmark. Det innebär att en hemlös kan avvisas till en annan kommun. (Påminner något om det gamla svenska begreppet hemortsrätt kanske…)

Förbuden gäller också uppehåll på otrygghetsskapande platser, eller etablerandet och uppehåll i otrygghetsskapande läger. Vad otrygghetsskapande är finns det kriterier i lagen för, och en värdering av om kriterierna är uppfyllda eller inte  görs. Huruvida det är otrygghetsskapande om någon sover i en sovsäck på en bänk värderas utifrån kriterier som, om det är en varaktig sovplats eller inte.

En hemlös som skickas från en kommun till en annan där denna har speciell anknytning et cetera, kan vid särskilda betingelser få resa in i kommunen. Om hen exempelvis behöver göra ärenden, sjukvård, gå på bibliotek. Tillåtet är också passerat genom kommunen, om man håller sig till den raka vägen, och inte gör några avvikelser.

I en artikel på sdsnet.dk/zoneforbud-er-symbolpolitik,  (Sammanslutningen af Danske Socialrådgivers Studerende) säger Jens Rosendahl,  (talesperson för SDS socialpolitiska arbetsgrupp) att det zonförbudet bara innebär ett sätt att skyffla runt hemlösa. Han betonar att det inte är de hemlösa som ska bekämpas utan hemlöshet.

Han kritiserar zoneförbudet för att vara symbolpolitik, som slår mot etniska minoriteter.

Den 21 mars i år inbjöd Frälsningsarmèn i Danmark politiker och fackfolk till en paneldebatt med fokus på hemlösa i Köpenhamn.  Utgångspunkten var den nya tiggerilagen och lagen om zoneförbud.  Parollen för mötet var ”Tillsammans kan vi skapa lösningar för stadens utsatta”.

Förra året skärptes minimistraffet för tiggeri till det dubbla.

Tyvärr, vet jag inte något om hur paneldebatten gick . Anledningen till att jag skummat ett antal hemsidor är att jag var i Danmark över dagen för några veckor sedan och blev något konfunderad. Det var varmt och vid stationen i samhället ifråga frågade en hemlös kvinna, uppskattningsvis mellan 30-40, om jag kunde köpa henne en coca-cola. Om hennes trauman vet jag ingenting. Jag gick in i den närbelägna kiosken, kom ut med läskedrycken, och började titta mig omkring.  Kvinnan, med sina trasiga och fläckiga kläder, var som uppslukad av jorden.  När jag vänder mig om igen står hon vid tavlan för tidtabeller, en  kvinna i medelåldern är i full färd med att sjasa på henne,  gormar att hon ska ge sig iväg för annars ringer hon polisen.  Hon försvinner iväg, och jag räcker fram coca-colan, och är upprörd.  Hemlösa vet om att de är hemlösa, de behöver inte en förstärkning i form av ringaktning eller en hårdnande blick.  Kvinnan och det bemötande hon fick släppte mig inte, och tillbaka i Sverige  började jag googla hemlöshet i Danmark, och stötte på både zoneförbudet och den nya tiggerilagen. Här i Sverige, vet jag ju att ett tiggeriförbud debatteras livligt.  

Zonförbudet i Danmark, där en hemlös kan skuffas mellan kommunerna får hård kritik. Bland annat av Jens Rosendahl, talesperson för en arbetsgrupp inom Sammanslutningen för Danska Socialrådgivares studerande. Han betonar att det inte är de hemlösa som ska bekämpas utan hemlösheten. Bild: Helena Maria

På Hus Forbis hemsida (motsvarigheten till Faktum) läste jag att Danmark räknar man antalet hemlösa under ett helt år beräknas det finnas fler än 13 000 hemlösa. Men räknar man bara antalet under en vecka, som i Danmark sker i vecka 6, var det 6 635 enligt Det Nationella Forskningscentret för Välfärd är ökningen från 2015 till 2017 åtta procent. Hus Forbi betonar också att kartläggningen från 2017 pekar särskilt på att  psykiskt sjukdom är orsak till hemlöshet, enligt Nationell Kartläggning. SFI. Ökningen bland unga hemlösa fortsätter i Danmark, sedan 2009 har det skett en fördubbling i åldersspannet 18-24 år, enligt den nationella kartläggningen.

I Sverige, enligt Socialstyrelsen, har antalet personer med akuta boendelösningar ökat kraftigt Personer som sover under bar himmel eller i offentliga utrymmen, har ökat med 400 personer,  (130 procent)  sedan 2011.

Undersökningen är nationell och bygger på uppgifter från kommuner, landsting, trossamfund, frivilligorganisationer, och uppgifterna samlades in under en vecka,  i april 2017.

I sammanfattningen angående hemlöshetens utbredning och karaktär,  uppges att färre kommuner än brukligt varit med i kartläggningen.  Under vecka 14, 2017  uppgavs drygt 33 250 personer leva i hemlöshet, enligt Socialstyrelsens  definition.  Senast en liknande kartläggning gjordes , enligt myndigheten, var 2011.

Nina Frohm, utredare på Socialstyrelsen , säger i pressmeddelandet, att socialstyrelsen beräknar är att det finns fler personer i hemlöshet nu, eftersom inte alla kommer med i kartläggningen.

Fler kvinnor befinner sig i akut hemlöshet än tidigare, enligt en annan utredare på Socialstyrelsen Charlotta Fondèn.

En femtedel av de hemlösa uppges ha psykisk sjukdom. Däremot kan det nog konstateras, att  ingen mår bra av att leva i hemlöshet.

I Sverige har vi ingen tiggerilag, men som sagt, den diskuteras, åtminstone i vissa kommuner.

När jag började skumma hemsidor om det kommunala zoneforbudet kom jag att tänka på att allt är förgängligt, eller snarare en boktitel, Marshall Bermans (1940-2013): Allt som är fast förflyktigas:modernism och modernitet. Ibland är det som om vi stiftar lagar för evigheten. Så mycket kan förändras på ett kick. Det sammanfattas förgänglighet.

Redan utan tiggerilag har vi sett prov på grymheter mot tiggare och hemlösa, och frågan är om inte en sådan lag skulle förstärka ett sådant beteende. Det är fritt fram att sjasa, hota och gorma.  En tydligt markerad underordning är aldrig bra, (de brukar poppa upp ändå) särskilt inte när man kan hota med polisen. Den skyggheten jag såg efter polishotet var öronbedövande.

Och när blir tiggeri tiggeri? När hör vi en vädjan i värmen, när hör vi någon som tigger?

(Jag önskar att alla hemlösa har någon som ”kallar” på sig”)

/ Helena Maria

Länkar och tips:

Se gärna föregående inlägg ”Biologiska förklaringsmodeller ökar negativa attityder till  psykiskt sjuka”, av Anna-Karin

Suzanne Brogger:2014, (först publicerad 1998),Jadekatten-en släktsaga ,Norstedts bokförlag

Khai Chau, RSMH-bloggen: Med pengar kan du prata med någon. 

(se vidare inlägget Alain Topor får Bengt Börjesson-Priset från 29 november, 2017).

Förslaget som antogs:

L 118 Forslag til lov om aendring af lov om politiets virksomhed 

Petter Larsson,  kulturartikel, Aftonbladet: Migration – inte vilken fråga som helst.

Silas L. Marker: sdsnet.dk /zoneforbud -er-symbolpolitik

Belingske : Ny rapport: Flere lever som hjemlose i Danmark

Rasmus Seebach:Natteravn

(youtube live inslag från Oslo respektive Köpenhamn)

Biblioterapi på stadsbiblioteket i Göteborg

Den 5 juni startar stadsbiblioteket i Göteborg en biblioterapicirkel online och på plats.

Boken som ligger som underlag för cirkeln heter Ett helt liv och är skriven av den österrikiske författaren Robert Seethaler. Det betonas att det inte är någon professionell terapeut som leder cirkeln utan en bibliotekarie.

Stadsbiblioteket i Göteborg startar en biblioterapicirkel med start den 5 juni. Bild: Helena Maria

Två gånger samlas ledare och deltagare på biblioteket. Det sker vid inledningen, och sedan vid avslutningen den 26 juni.   Däremellan kommer det att diskuteras online på bokcirklar.se.

Det är ett fint programuppslag av stadsbibliotekets personal, som i inledningen av inbjudan delger sina tankar  bakom initiativet:

Det sägs ibland att man lär känna andra genom att läsa och att man lär känna sig själv genom att skriva. Det är något vi vill ta fasta på i vår biblioterapicirkel.

I psykologitidningen.se skriver Kajsa Heinemann bland annat att nationella såväl som internationella studier visar på läsandets läkande effekter.

Hon tar också upp den möjligheten som romankaraktärerna erbjuder: att tala om dem och deras känslor, och på så sätt närma oss våra egna.

 

/Helena Maria

 

Länk:

Kajsa Heinemann http://psykologtidningen.se/2017/06/28/spaning-om-biblioterapilasning-som-laker/

Hur kommer vårt medvetande till?

Ett av de stora kvarvarande mysterierna, enligt professorn i kognitiv och komputationell neurovetenskap vid Sussex universitetet i England, Anil Seth, är hur medvetandet uppstår.

I hjärnan på var och en av oss pågår den förenande aktiviteten av många billioner neuroner, berättar han. Varenda neuron är i sig en pytteliten maskin som genererar en medveten erfarenhet, men inte vilken som helst, betonar han. I youtubeinslaget från ett Ted talk vänder han sig till publiken och säger:

Er medvetna erfarenhet, just här, just nu – hur inträffar den?

Frågan om medvetandet är så viktig, menar han, eftersom medvetandet är det enda som finns där, för varenda en av oss. Utan det finns ingen värld, inget jag, ingenting alls.

I inledningen av inslaget betonar han också att medvetande har väldigt lite med ren intelligens att göra, och mer att göra med vår natur som levande och andande organismer: Vi behöver inte vara smarta för att lida medvetet, oavsett om lidandet handlar om mental ohälsa eller fysisk smärta, men vi måste vara vid liv.  Att skilja mellan ren intelligens och medvetande är viktigt, betonar Seth, eftersom de är två olika saker.

Var kommer medvetandet in inom ”psykvården”? Neuroleptikaförskrivningen slår hårt mot både medvetenhet och kropp, hela den levande och andande organismen. Inte minst  genom viktökning och andra fysiska biverkningar. Långvarigt förbrukning av viss neuroleptika som numera är förbjuden, ger ökad risk för demens.
Bild. Helena Maria

Efter programmet ”Rösterna i huvudet” som Vetenskapens värld nyligen visade, (och som tyvärr inte visas längre), är det intressant att få ytterligare perspektiv på vad vi människor är , och i förlängningen, vad innebär denna forskningen för den framtida behandlingen av människor med psykisk ohälsa? Går det att medicinera medvetandet? Är det ens önskvärt?

Men det är genom vår hjärna som vi ser världen och tolkar den, enligt Seth, inte genom ögonen som det är så lätt att förledas tro.  Forskaren och professorn Anil Seth vill berätta att den medvetna historien om världen runtomkring oss och våra känslor inom oss, är ett slags kontrollerade hallucinationer vilka uppstår med/genom och på grund av våra levande kroppar.

Han poängterar att det är hjärnan vi ser och tolkar med , inte ögonen  (vilket jag behöver påminna mig om så jag inte vilseleder mig själv), och anledningen att vi har något som vi kallar ”reality”, verkligheten, är att vi är överens. Det finns en överenskommelse om att koppen är kopp och en horisont en horisont och vi kan ange egenskaper, definiera och så vidare.

Det är väldigt intressant forskning det här, och som professor Seth påpekar, så är många discipliner involverade i den, inte minst psykologin och psykiatrin. Själv är han också en av grundarna till Sackler Centre for Consciousness Science vid University of Sussex.  

Vad är ett jag? En närbesläktad fråga till ”Hur medvetandet uppstår?”, och som det också forskas en hel del om, och som togs upp till behandling i P1:s Filosofiska rummet förra året.
Bild: Helena Maria

Frågor som dröjer kvar efter inslaget:

Vad är en överenskommelse? Hur kommer vi fram till den? Kan vi vrida på det här perspektivet ytterligare, eller måste jag stanna här?

 

/Helena Maria

 

Länkar:

Anil Seth, professor i neurovetenskap: Your brain hallucinates your conscious reality:https://www.youtube.com/watch?v=lyu7v7nWzfo (Ted talk den 18 juli 2017).

se också Anil Seths blogg NeuroBanter där han också, om jag  informerat mig rätt, skriver om ”The science of selfhood”: https://neurobanter.com/category/neuroscience/

sr.se /P1, programledare Lars Mogensen, Filosofiska rummet: Finns jag? https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/853759?programid=793(från 26 februari, 2017).

Anil Seth (red), 2017, Hjärnan på 30 sekunder – Tukan förlag. E-bok

Susan Blackmore, Medvetandet (2015), Fri tanke förlag, https://www.adlibris.com/se/bok/medvetandet-9789187513602

Vikten av nära anhöriga

– Det är viktigt att inte agera som en räddare (saviour), säger Shabs i youtube-inslaget ”What it`s like hearing voices” från en BBC-serie. Shabs är bror till Sammee som är ”rösthörande”.
Bild: Helena Maria

I dag är det sista chansen att se Rösterna i mitt huvud i Vetenskapens värld på Svt Play. Ett fantastiskt program av programledaren Victoria Dyring, som guidar genom den pågående forskningsvärlden, vad det gäller exempelvis det vi benämner hallucinationer.

Att dokumentären är inspelad just i Storbritannien är ingen slump. Som en av oss på det senaste Talbart-mötet sa: England ligger långt före oss i Sverige.

Jag har sett att det finns väldigt många klipp på youtube om ”rösthörande”, men det finns ett som jag verkligen vill rekommendera What it`s  like to hear voices (Like minds ep.10) BBC stories från 25 januari 2018.

Detta för att det tar upp både lågaffektivt bemötande (indirekt) och vikten av nära anhöriga.

Jag är väl medveten om att behovet av anhöriga alltid bör problematiseras, särskilt om det har förekommit övergrepp inom familjen. Mot en sådan bakgrund skulle jag ha svårt att se att det finns något att bygga på över huvud taget. Men generellt sett, och utifrån min egen situation, vet jag att det är viktigt, om inte väsentligt. Och då menar jag inte utifrån ett kontrollbehov, utan ett genuint behov av att vilja ta reda på vad som ligger bakom hens ”sjuka” beteende så att säga. Många familjer tycks leva i okunskap om vad deras dotter/son har varit med om: Vad som till exempel utlöst en psykos.

Eller väljer att medvetet sopa det under mattan – med eller utan omgivningens sanktioneringar.

Den 23 april sände Vetenskapens värld ännu ett avsnitt som handlar om psykisk ohälsa, nämligen ”Ungas psykiska ohälsa”.  I inledningen av programmet pekar programledaren Dyring på ett diagram  och visar att något hände med ungdomars, (16-24 ), hälsa 2012 för då stiger kurvan brant uppåt.  Hon ställer frågan om den ökade oron och ångesten har något med smartphones och sociala medier att göra, och intervjuar bland annat den amerikanska professorn i psykologi Jean Twenge. Twenge berättar i intervjun att man omkring 2012 såg en plötslig ökning av depression och  en plötslig nedgång i livsnöjdhet. Men hon står inte oemotsagd, utan bemöts av andra forskare i programmet.

 

/Helena Maria

 

Länkar:

Vetenskapsprogram SVT play, programledare Victoria Dyring: https://www.svtplay.se/vetenskapens-varld

Ur play Föreläsningar: Forskare och psykolog Bo Hejlskov-Elvèn: https://urplay.se/sok?play_category=Föreläsningar&product_type=program&query=Bo+Hejlskov+Elvén&rows=20&sta

Hannes Qvarfordt: https://rsmhbloggen.se/2018/01/18/dags-att-stalla-hardare-krav/

Lektor i socialt arbete Ann-Charlott Timander, Hannes Qvarfordt, ledamot av intressepolitiska utskottet, RSMH:

http://socialpolitik.com/2017/03/30/psykiatrin-moter-inte-patienternas-behov/