Kategoriarkiv: Rösthörande

Flyktingar har ökad risk för psykos

Att vara flykting innebär en kraftigt ökad risk för psykos. Det visar en omfattande studie som har jämfört flyktingars risk för psykos med övriga immigranter och med svenskfödda personer (Hollander m.fl., 2016). Flyktingar hade 1,66 gånger högre sannolikhet att få en psykosdiagnos jämfört med andra immigranter och 3,6 gånger högre risk jämfört med svenskfödda personer. Totalt sett hade immigranter från alla regioner och ursprung ökad risk för att få en psykosdiagnos jämfört med svenskfödda personer. Det här tyder på att utöver det utanförskap, den fattigdom och diskriminering som många immigranter möter, är svåra och traumatiska livshändelser som krig och våld, att bevittna avrättningar, livshotande resor från krigsdrabbade länder osv. av stor betydelse för utvecklingen av psykoser. Det här stödjer även tidigare forskning som visat att traumatiska livshändelser är en viktig riskfaktor för psykos.

Referens: Hollander, Anna-Clara., Dal, Henrik., Lewis, Glyn., Magnusson, Cecilia., Kirkbridge, James B., & Dalman, Christina (2016). Refugee, migration and risk of schizophrenia and other non-affective psychoses: cohort study of 1,3 million people in Sweden. BMJ 2016:352:i1030 http://dx.doi.org/10.1136/bmj.i1030

Betydelsen av relationer för att förstå psykoser

I sin avhandling ”Whitout you there is no me, an interpersonal framing of psyhosis” undersöker Jennifer Strand erfarenheter av nära relationer hos personer med psykosproblematik och dessa personers egen förståelse av sina psykotiska symptom. Som bakgrund till avhandlingens syfte lyfter Jennifer Strand fram olika teorier och forskning som visat att mellanmänskliga relationer är viktiga både för barns utveckling och för psykosgenombrott.

I avhandlingen ingår fyra olika studier. I den första studien har Strand intervjuat tolv personer med erfarenhet av psykos om deras uppväxtförhållanden, relationen till deras föräldrar och hur de såg på sig själva som barn. Deltagarna i studien beskrev uppväxtförhållanden där sexuella, fysiska och/eller emotionella övergrepp var vanligt förekommande. Där den ena föräldern beskrevs som våldsam, inkräktande och oförutsägbar beskrevs ofta den andra föräldern som passiv och tillbakadragen. Det rådde oftast en tyst atmosfär i familjen. Som barn beskrev sig deltagarna ofta som introverta och ensamma och när de var rädda, ledsna eller blev utsatta för mobbning hanterade de dessa känslor och svårigheter på egen hand. Som strategier för att hantera en svår uppväxtmiljö använde de dagdrömmar och fantiserande och de försökte ofta göra sig osynliga.

Den andra studien bygger på samma tolv intervjuer som den första studien. Här undersöks deltagarnas egen förståelse av innehållet i deras psykotiska symtom. Deltagarna upplevde att de psykotiska symptomen var begripliga utifrån deras livssituationer och relationer. Symptomen förstods ofta som representationer antingen för en frånvaro av mellanmänskliga relationer eller för relationer där det förekommit någon form av övergrepp eller kränkningar. Röster med ett storslaget innehåll där personerna upplevde att de hade en särskild identitet, övernaturliga krafter eller ett särskilt uppdrag förstods ofta som en reaktion på ensamhet och som en önskan om ett annat sorts liv. Röster med ett trakasserande innehåll kopplades ofta till tidigare erfarenheter av någon form av övergrepp och röster med beordrande innehåll kopplades ofta till dominanta föräldrar som haft stort inflytande över personens liv.

I studie tre jämförs anknytningsmönster hos 47 personer med erfarenhet av psykos med anknytningsmönster i befolkningen i allmänhet, och relationen mellan anknytningsmönster och psykotiska symptom undersöks. Med anknytningsmönster menas hur relationen med föräldrar/vårdnadshavare sett ut under barndomen. Jämfört med befolkningen i allmänhet var det färre personer med psykos som uppgav ett tryggt anknytningsmönster medan undvikande och ångestfullt-undvikande anknytningsmönster var vanligare hos personer med psykos.

Den fjärde studien bygger på team-möten där personal inom psykiatrin diskuterar föräldrar till personer med psykos. En del föräldrar upplevdes av personalen som en börda eller som ett hinder för behandlingen och för personens hälsa medan andra upplevdes som stöttande och kunde bidra med värdefull information. En del föräldrar var frånvarande i personens liv och en del upplevdes som en källa till smärta och ohälsa på grund av att de utsatt personen för övergrepp.

Sammantaget visar Jennifer Strands avhandling att psykotiska symptom kan förstås i relation till personens erfarenheter av nära relationer.

/Anna-Karin

Referens: Jennifer Strand (2014). Whitout you there is no me, an interpersonal framing of psyhosis. Doktorsavhandling, Göteborg, Psykologiska institutionen. https://gupea.ub.gu.se/handle/2077/34970

Om rösthörande och om sambandet mellan rösterna och människors livsberättelser

Dirk Corstens och Eleanor Longden (2013) studerar sambandet mellan människors livsberättelser och rösthörande bland hundra personer som hört röster under mer än två års tid. De fann att det var vanligt att rösthörarna hade upplevt någon form av traumatiska händelser tidigare i livet och att det oftast gick att hitta en tydlig koppling mellan personernas rösthörande och deras livshistorier.

Det vanligaste var att personerna hörde röster som var tydligt identifierade när det gällde ålder, kön och namn. Allra vanligast var vuxna mansröster. De flesta av rösterna (59 %) var negativa och elaka och kritiserade, beordrade eller hotade personen. Endast fyra procent hörde röster som enbart var positiva men en del hörde både negativa och positiva röster. 74 % upplevde att rösterna kom utifrån, 14 % att de kom inifrån huvudet och 12 % hörde röster som upplevdes som att de kom både inifrån och utifrån. De flesta röster var familjemedlemmars eller bekantas röster men det var också ganska vanligt att de hörde sin egen röst.

De flesta av rösthörarna upplevde att det fanns tydliga faktorer som utlöst rösterna så som känslor av skam, skuld, osäkerhet eller oro, eller livshändelser som exempelvis sociala situationer eller isolering. 93 % uppgav att de varit med om någon form av stressande händelse precis innan de började höra röster, t.ex. familjekonflikter, emotionella eller sexuella övergrepp eller att de fått omfattande kritik. 87 % hade upplevt svåra livshändelser tidigare i livet, långt innan de började höra röster. Exempel på sådana händelser var familjekonflikter, någon form av övergrepp under barndomen (emotionella, fysiska, sexuella övergrepp, försummelse), mobbning eller våld i hemmet.

De flesta av deltagarna kunde berätta personliga historier som knöt samman rösterna med deras livsberättelser. 78% hörde röster som kan förstås som meningsfulla representationer av en livserfarenhet. Många av rösterna tillhörde andra personer, exempelvis sådana personer som utsatt rösthöraren för övergrepp eller kränkningar av något slag. Andra aspekter som rösterna representerade var uttryck för olika emotionella konflikter så som känslor av ilska, skuld och skam, svårigheter med närhet eller anknytningsproblem. De flesta av deltagarna upplevde även en påtaglig brist på självförtroende.

Corstens och Longdens artikel visar att rösthörande ofta kan förstås som reaktioner på svåra livsomständigheter och att rösterna kan bli begripliga om de sätts i relation till olika händelser som personen upplevt eller känslor som personen brottas med.

Referens: Dirk Corstens & Eleanor Longden (2013). The origins of voices: links between life history and voice hearing in a survey of 100 cases. Psychosis: Psychological, Social and Integrative Approaches, 5:3, 270-285.

/Anna-Karin