Kategoriarkiv: Paranoia

Hur återhämtade personer upplever psykoterapi vid psykos

I en studie intervjuades 20 personer som alla gått i någon form av psykoterapi efter att de haft perioder med psykoser. De intervjuades om hur de upplevde terapin och vad som var till hjälp vid återhämtningen.

Deltagarna var generellt sett nöjda med terapin. De såg det som avgörande att terapeuten hade ett varmt och respektfullt sätt och att denne kom med specifika förslag och råd kring hur man kan hantera olika frågor och situationer. Många av deltagarna utvecklade specifika strategier för hur de kunde hantera positiva psykossymptom tillsammans med deras terapeut. Alla deltagarna tyckte att det var viktigt att de gillade sin terapeut och att terapeuten uppvisade en ovillkorlig acceptans och äkta närhet. Det var viktigt för att bygga tillit och fick deltagarna att känna att det var lättare att berätta om det som var svårt. Terapeuten blev en viktig kompanjon när deltagarna tog sig igenom kaotiska perioder. En annan viktig roll som terapeuten hade var att hjälpa deltagarna att sätta ord på sina tankar och känslor. Flera av deltagarna upplevde att de hade svårt att uttrycka sig muntligt men med hjälp av terapeuten kunde de börja sätta ord på det svåra.

En annan sak som uppskattades av de flesta var när deras terapeut fokuserade på framsteg och positiva beteenden istället för att fokusera på problematiska beteenden. De tyckte också det var positivt när terapeuten hjälpte dem att skapa en bro ifrån det psykotiska tillståndet till världen utanför. Återhämtning var för många av dem, att hitta en meningsfull roll i samhället och att bryta mönster av passivitet och isolering. Här uppskattades det att terapeuten fungerade som ett bollplank och stöttade och samtidigt satte en mild press på dem så att de själva kunde bli aktiva i att hitta rätt arbetsmängd och klara av vardagens utmaningar.

/Anna-Karin

Referens:

Jone Brornestad, Marius Veseth, Larry Davidson, Inga Joa, Jan Olav Johannessen, Tor Ketil Larsen, Ingrid Melle och Wenche ten Velden Hegelstad. (2018). Psychotherapy in psychosis: Experience of fully recovered service users. Frontiers in Psychology, 2018, Vol 9, article 1675. https://www.researchgate.net/publication/327425815/download

Tar antipsykotisk medicin bort psykossymptom på lång sikt? Longitudinell studie av schizofrenipatienter

I en longitudinell studie där man följt schizofrenipatienter i 20 år jämfördes en grupp patienter som tagit antipsykotisk medicin under alla uppföljningar med en grupp som inte tagit antipsykotisk medicin under samma period. Det visade sig att de som tagit antipsykotisk medicin hade mer och svårare psykotiska symptom vid alla uppföljningar än de som inte tog antipsykotisk medicin. Författarna till studien drar slutsatsen att antipsykotisk medicin hjälper bäst på kort sikt vid den akuta fasen av psykosen men för många patienter tappar den sin verkan då de äter den över en längre tid. Jag kan se att det finns metodologiska problem med studien då patienterna inte slumpvalts till de olika grupperna utan valts ut beroende på om de fått antipsykotisk medicin utskriven eller ej, men jag tycker ändå att resultaten är väldigt intressanta då man som psykospatient ofta verkar få höra att det bästa är att fortsätta med medicinen under många år framåt och kanske hela livet. Kanske behöver man tänka om här och bli lite försiktigare med att skriva ut antipsykotisk medicin långvarigt.

/Anna-Karin

Referns

Harrow, T.H Jobe och R.N Faull. (2014). Does treatment of schizophrenia with antipsychotic medications eliminate or reduce psychosis? A 20-year multi-follow-up study. Psychological Medicine, 44, 3007-3016.

Ny norsk studie om återhämtning

En ny norsk studie som följde 30 unga schizofrenipatienter i tio år visade att över hälften blev återhämtade. En viktig faktor till att så många återhämtade sig är enligt forskaren Torgalsbøen att patienterna fått behandling tidigt. Torgalsbøen menar även att de patienter som hade större motståndskraft mot stress och negativa händelser och större förmåga att se framåt i högre grad återhämtade sig helt.

Alla patienter fick flera olika typer av behandlingar vilket är i linje med de norska riktlinjerna för behandling av psykos. En viktig del i behandlingen var att patienten fick lära sig om diagnosen och vad de själv och anhöriga kunde göra för att hantera de psykiska problemen. Patienterna deltog också i gruppsamtal och en del fick kognitiv terapi där de arbetade med att förändra upplevelser och tankar runt psykosen. De flesta åt medicin och många fick hjälp med att komma ut i arbetslivet.

/Anna-Karin

Rösterna i huvudet

I Vetenskapens värld – ”Rösterna i huvudet” som sändes måndag den 9 april så tas ny forskning om psykoser och schizofreni upp och man får möta tre personer som berättar om hur det är att leva med rösthörande, synhallucinationer och paranoia. De berättar också om vad som hjälpt dem när de mått dåligt och hur de ser på sambandet mellan svåra livshändelser och deras psykiska lidande. Programmet tar även upp nya behandlingsmetoder för att hantera rösterna. Ett intressant och sevärt program enligt mig.  Synd bara att programledaren Victoria Dyring, innan filmen, pratar om psykoser och schizofreni som obotligt. Det får det att framstå som att man aldrig kan återhämta sig från detta. Enligt vårdguiden återhämtar sig ca två tredjedelar av alla med schizofrenidiagnos med tiden. ”Rösterna i huvudet” kan ses till den 9 maj 2018.

/Anna-Karin

https://www.svtplay.se/video/17592766/vetenskapens-varld/vetenskapens-varld-sasong-28-rosterna-i-huvudet?info=visa&start=auto&tab=2018

 

Samband mellan mobbning i barndomen och utveckling av psykos senare i livet

Mobbning är för många personer en väldigt traumatisk livshändelse som kan leda till posttraumatisk stress och som kan likställas vid krigsupplevelser och tortyr menar psykiatern Per Borgå. Att traumatiska upplevelser har samband med psykoser har flera tidigare studier visat (se t.ex. Varese m.fl. 2012).

En litteraturöversikt över tio olika studier visar att det finns ett tydligt samband mellan mobbning tidigare i livet och utveckling av psykoser senare i livet (Cunningham M.fl. 2016). De som hade upplevt mobbning under uppväxten hade mer än dubbelt så stor risk för att utveckla psykoser senare i livet jämfört med de som inte varit utsatta för mobbning. Eftersom mobbning kan få så pass allvarliga konsekvenser för människors liv behöver det satsas mer resurser för att förebygga mobbning i skolor och på arbetsplatser, och inom psykiatrin är det viktigt att det finns en medvetenhet om att även mobbning kan vara en mycket traumatisk livshändelse som kan påverka människors självkänsla på ett mycket negativt sätt och leda till psykoser och posttraumatisk stress. För att förstå människors psykiska lidande tycker jag därför att det är viktigt att personal inom psykiatrin tar sig tid att lyssna på patienternas livsberättelser och förstår att berättelserna är en nyckel i att stötta människor i deras återhämtning.

Referenser:

Cunningham, Twylla., Hoy, Katrina & Shannon, Ciaran (2016). Does childhood bullying lead to the development of psychotic symptoms? A meta-analysis and review of prospective studies. Psychosis, Vol 8, no 1, 48-59.

Varese, Filippo., Smeets, Feikje., Drukker, Marjan., Lieverse, Ritsaert., Lataster, Tineke., Viechtbauer, Wolfgang., Read, John., Van Os, Jim., & Bentall, Richard P. (2012). Childhood adversities increase the risk of psychosis: A meta-analysis of patient-control, prospective- and cross-sectional cohort studies. Schizophrenia Bulletin, 38 (4), 661-671.

Flyktingar har ökad risk för psykos

Att vara flykting innebär en kraftigt ökad risk för psykos. Det visar en omfattande studie som har jämfört flyktingars risk för psykos med övriga immigranter och med svenskfödda personer (Hollander m.fl., 2016). Flyktingar hade 1,66 gånger högre sannolikhet att få en psykosdiagnos jämfört med andra immigranter och 3,6 gånger högre risk jämfört med svenskfödda personer. Totalt sett hade immigranter från alla regioner och ursprung ökad risk för att få en psykosdiagnos jämfört med svenskfödda personer. Det här tyder på att utöver det utanförskap, den fattigdom och diskriminering som många immigranter möter, är svåra och traumatiska livshändelser som krig och våld, att bevittna avrättningar, livshotande resor från krigsdrabbade länder osv. av stor betydelse för utvecklingen av psykoser. Det här stödjer även tidigare forskning som visat att traumatiska livshändelser är en viktig riskfaktor för psykos.

Referens: Hollander, Anna-Clara., Dal, Henrik., Lewis, Glyn., Magnusson, Cecilia., Kirkbridge, James B., & Dalman, Christina (2016). Refugee, migration and risk of schizophrenia and other non-affective psychoses: cohort study of 1,3 million people in Sweden. BMJ 2016:352:i1030 http://dx.doi.org/10.1136/bmj.i1030

Betydelsen av relationer för att förstå psykoser

I sin avhandling ”Whitout you there is no me, an interpersonal framing of psyhosis” undersöker Jennifer Strand erfarenheter av nära relationer hos personer med psykosproblematik och dessa personers egen förståelse av sina psykotiska symptom. Som bakgrund till avhandlingens syfte lyfter Jennifer Strand fram olika teorier och forskning som visat att mellanmänskliga relationer är viktiga både för barns utveckling och för psykosgenombrott.

I avhandlingen ingår fyra olika studier. I den första studien har Strand intervjuat tolv personer med erfarenhet av psykos om deras uppväxtförhållanden, relationen till deras föräldrar och hur de såg på sig själva som barn. Deltagarna i studien beskrev uppväxtförhållanden där sexuella, fysiska och/eller emotionella övergrepp var vanligt förekommande. Där den ena föräldern beskrevs som våldsam, inkräktande och oförutsägbar beskrevs ofta den andra föräldern som passiv och tillbakadragen. Det rådde oftast en tyst atmosfär i familjen. Som barn beskrev sig deltagarna ofta som introverta och ensamma och när de var rädda, ledsna eller blev utsatta för mobbning hanterade de dessa känslor och svårigheter på egen hand. Som strategier för att hantera en svår uppväxtmiljö använde de dagdrömmar och fantiserande och de försökte ofta göra sig osynliga.

Den andra studien bygger på samma tolv intervjuer som den första studien. Här undersöks deltagarnas egen förståelse av innehållet i deras psykotiska symtom. Deltagarna upplevde att de psykotiska symptomen var begripliga utifrån deras livssituationer och relationer. Symptomen förstods ofta som representationer antingen för en frånvaro av mellanmänskliga relationer eller för relationer där det förekommit någon form av övergrepp eller kränkningar. Röster med ett storslaget innehåll där personerna upplevde att de hade en särskild identitet, övernaturliga krafter eller ett särskilt uppdrag förstods ofta som en reaktion på ensamhet och som en önskan om ett annat sorts liv. Röster med ett trakasserande innehåll kopplades ofta till tidigare erfarenheter av någon form av övergrepp och röster med beordrande innehåll kopplades ofta till dominanta föräldrar som haft stort inflytande över personens liv.

I studie tre jämförs anknytningsmönster hos 47 personer med erfarenhet av psykos med anknytningsmönster i befolkningen i allmänhet, och relationen mellan anknytningsmönster och psykotiska symptom undersöks. Med anknytningsmönster menas hur relationen med föräldrar/vårdnadshavare sett ut under barndomen. Jämfört med befolkningen i allmänhet var det färre personer med psykos som uppgav ett tryggt anknytningsmönster medan undvikande och ångestfullt-undvikande anknytningsmönster var vanligare hos personer med psykos.

Den fjärde studien bygger på team-möten där personal inom psykiatrin diskuterar föräldrar till personer med psykos. En del föräldrar upplevdes av personalen som en börda eller som ett hinder för behandlingen och för personens hälsa medan andra upplevdes som stöttande och kunde bidra med värdefull information. En del föräldrar var frånvarande i personens liv och en del upplevdes som en källa till smärta och ohälsa på grund av att de utsatt personen för övergrepp.

Sammantaget visar Jennifer Strands avhandling att psykotiska symptom kan förstås i relation till personens erfarenheter av nära relationer.

/Anna-Karin

Referens: Jennifer Strand (2014). Whitout you there is no me, an interpersonal framing of psyhosis. Doktorsavhandling, Göteborg, Psykologiska institutionen. https://gupea.ub.gu.se/handle/2077/34970