Kategoriarkiv: Forskningsnedslag

Rösterna i huvudet

I Vetenskapens värld – ”Rösterna i huvudet” som sändes måndag den 9 april så tas ny forskning om psykoser och schizofreni upp och man får möta tre personer som berättar om hur det är att leva med rösthörande, synhallucinationer och paranoia. De berättar också om vad som hjälpt dem när de mått dåligt och hur de ser på sambandet mellan svåra livshändelser och deras psykiska lidande. Programmet tar även upp nya behandlingsmetoder för att hantera rösterna. Ett intressant och sevärt program enligt mig.  Synd bara att programledaren Victoria Dyring, innan filmen, pratar om psykoser och schizofreni som obotligt. Det får det att framstå som att man aldrig kan återhämta sig från detta. Enligt vårdguiden återhämtar sig ca två tredjedelar av alla med schizofrenidiagnos med tiden. ”Rösterna i huvudet” kan ses till den 9 maj 2018.

/Anna-Karin

https://www.svtplay.se/video/17592766/vetenskapens-varld/vetenskapens-varld-sasong-28-rosterna-i-huvudet?info=visa&start=auto&tab=2018

 

”Starway” till en förbättrad psykiatri efter brittisk förebild

20180307_083045

Psykiatrireformen (som genomfördes 1995) och nedläggningen av de stora mentalsjukhusen syftade till att personer med psykisk ohälsa skulle integreras i samhället. Det fanns en vision som nu långt senare genom projektet Trygg och meningsfull heldygnsvård kan komma att förverkligas. Huvudbyggnaden i psykiatri vid Lillhagen (strax utanför Göteborg) innebar ändlösa korridorer, förvaring och förstumning. Numera ligger där en parkeringsplats. Bild: Helena Maria

 

Vården inom psykiatrin kan förbättras betydligt. Nu har ett antal landsting i Sverige möjlighet att gå med i ett samverkansprojekt som hämtat inspiration från Storbritannien. Initiativet kommer från Region Örebro län och heter Trygg och meningsfull heldygnsvård

Syftet är att få ett mer positivt psykosocialt klimat som kan öka takten på återhämtningsprocessen hos patienterna. Dessutom lägger det stor vikt vid att patienter och personal kan känna sig trygga från hot och våld.

Talbart fick vara med när forskare Veikko Pelto-Piri på Region Örebro var i Göteborg  och presenterade projektet som bygger på det brittiska Safewards, och Star wards. 600 avdelningar i Storbritannien har deltagit i Starwards, vilket är omkring 70 procent av alla psykiatriska avdelningar, från akut- till högsäkerhetsavdelningar. Pelto-Piri pekar på tre punkter där man sett en positiv förändring.

  • Förbättringar av personalens moral, patienternas tillfredsställelse och vårdkvalitet.
  • Den fysiska miljön har förbättrats på avdelningarna.
  • Minskning av aggression på avdelningarna.

Det planerade samverkansprojektet Trygg och meningsfull heldygnsvård syftar till att kombinera Safewards och StarwardsStarwards har varit framgångsrikt i Storbritannien när det gäller utvecklingen av heldygnsvården, men det finns relativt lite forskning om det, berättar Pelto-Piri. Därför genomförs samverkansprojektet med hjälp av forskare som ska följa utvecklingen. Målet är enligt Pelto-Piri att fem regioner ska delta och ha minst två avdelningar där utvecklingsarbete sker.

Utvecklingsarbetet har inordnats under sju huvudteman, enligt Pelto-Piri. Ett av dem är rekreation och konversation. Och det här ska ske genom personalens initiativ, till exempel genom att ha volontärer på avdelningen som kan vara konversationspartner och vara med patienten på olika rekreationsutflykter.

Ett viktigt tema är också stödsamtal, terapi och egentid. Och enligt Pelto-Peri är det skyddad tid, tid som inte går att förhandla bort, eller dra in på grund av att något annat måste prioriteras. Skyddad tid innebär att vårdpersonalen har tid för oavbruten patientkontakt.

Det kan ses som ett led i att samtalsterapier ska spela lika stor roll som medicinering.

Fysiska aktiviteter ska integreras i det dagliga programmet där vårdplaneringen får anses vara en huvudpelare: Här betonar Pelto-Piri att en fem-dagars struktur ska användas med olika ämnen för varje dag. Minst en kvart om dagen ska patienten få för att med behandlande läkare, kontaktperson eller annan anställd diskutera vården.

Forskaren Veikko Pelto-Piri , Region Örebro, ser en mängd problem med innehållet i den psykiatriska heldygnsvården och också med hoten och våldet. Nu är han i inledningen av ett nytt samarbetsprojekt som innebär ett fullständigt program av meningsfulla och terapeutiska insatser på avdelningarna.
– Patienterna ska få stöd att lära sig hantera sina symtom och delta i behandlingen, säger han.
Bild: Helena Maria

Kontakten med utsidan ska behållas i form av besök, betoning av vidmakthållande av de sociala banden. Kontakt med familj och vänner ska uppmuntras.

När patienten kommer till avdelningen första dagen ska hen få skriva ned lite om sig själv, det vill säga berätta med egna ord något om sig själv istället för att beskrivningens makt helt och hållet ska ligga hos personalen. Yrke och anställningstatus ska också registreras vid inskrivningen för att den arbetslivsinriktade rehabiliteringen ska starta så snabbt som möjligt.

Patienten ska vara mer delaktig och ta mer ansvar för sin vårdprocess, men för att kunna göra det måste vården göras mer förutsägbar, menar Pelto-Piri. Han talar utifrån erfarenheten från sitt förra forskningsprojekt: Hot och våld inom slutenvården. Där han och ett antal medforskare gjorde intervjuer med 17 patienter inom rättspsykiatrin, allmänpsykiatrin och beroendevården. Därpå gjordes en kvalitativ innehållsanalys.

Pelto-Piri redovisade patienternas erfarenheter. Ett av önskemålen från patienter var en kommunikativ personal som ser och samtalar med patienter. Ett problem som beskrevs är att patienter använder mycket tid till att fråga och vänta. Vid frågor kunde patienterna få veta att personalen återkommer eller bli hänvisade till någon annan. Med lång väntan på åtgärd följde att patienter kunde bli irriterade.

Ett annat tema i Starwards är patientens ansvar. Meningen är att patienterna ska stötta varandra mer, till exempel i grupper. I det föregående forskningsprojektet såg forskarna att det fanns patienter som pratade med tysta patienter, som stöttade sina medpatienter.

Det är väldigt bra, enda farhågan är att patienterna lämnas åt sig själva i grupperna och på avdelningarna vid personalbrist som exempelvis vid sjukskrivningar. Såsom sker med PNOs (i Gamlestaden) vårdavdelning för inneliggande patienter med sju vårdplatser som håller stängt sedan jul på grund av sjuksköterskebrist, och stängningen ser ut att bli permanent.

Sammanfattningsvis: Forskaren Veikko Pelto-Piri fångar och synliggör det finstilta, de subtila processer som de dagliga rusherna på avdelningarna ofta missar.

 

/ Helena Maria

Länkar:
Pelto-Piri, Veikko: Mementum. På väg mot en värdebaserad psykiatri – ett utvecklingsprojekt kring etiska dilemman och värdegrundsarbete i psykiatrin. 2013, Nr.58. Rapportserie från Psykiatriskt forskningscentrum, Örebro:

 

Pelto-Piri, Veikko, Trygg och meningsfull heldygnsvårdStar wards och Safewards, Region Örebro län:

Wards4

https://rsmhbloggen.se/category/hannes-qvarfordt/

Ökad konsumtion ger inget hållbart välbefinnande

Cecilia Solér, docent vid Handelshögskolan i Göteborg skriver i dag på DN Debatt (annandagen) att det finns ett tydligt samband enligt forskningen mellan konsumtion i en vidare bemärkelse och bland annat sensorisk överbelastning. Bild: Helena Maria

På DN Debatt annandagen pekar docent Cecilia Solér, Handelshögskolan Göteborg, på ett samband mellan konsumtionssamhället och stress och psykisk ohälsa. Hon visar på att svenskarnas privata konsumtion har ökat mellan 2006 och 2016 samtidigt som den psykiska ohälsan har ökat lavinartat.

Vidare framhåller Solér att enlig Försäkringskassan har antalet sjukskrivningar på grund av psykisk ohälsa ökat med 159 procent mellan 2011-2016.

Jag citerar:

Anpassningsstörning och stressreaktioner till följd av bland annat en belastande livssituation ökar mest av de psykiatriska diagnoserna. Den psykiska ohälsan  drabbar även barn och ungdom.

/Helena Maria

 

Läs gärna också följande debattartikel av Cecilia Solér: https://www.expressen.se/debatt/spendera-inte-hela-lonen–for-allas-basta/

 

Årets julklapp hittar jag på socialstyrelsen

 

Socialstyrelsen vill undersöka barn och ungdomars olika miljöer och kommer att gå till ungdomarna själva och fråga dem om deras livsvillkor. Orsakerna är till ökningen i psykisk ohälsa är fortfarande okända, enligt rapporten. Bild: Helena Maria

Årets julklapp!

Årets julklapp hittar jag på socialstyrelsen: Den är dels att mer psykologisk behandling ska hjälpa  fler med psykisk ohälsa och dels att andelen barn och ungdomar som får recept på olika antidepressiva medel efter att ha blivit sjuka inte har ökat utan har varit oförändrat de senaste tio åren.

Det senare påpekar utredaren Peter Salmi  i ett pressmeddelande från Socialstyrelsen, och jag citerar det som är väsentligast i det sammanhanget:

 En tidig upptäckt och diagnostisering, där olika former av psykologisk behandling sätts in tidigt skulle eventuellt kunna ersätta läkemedelsbehandling vid psykisk ohälsa, så som rekommenderas i Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård vid depression och ångest.

 

Men,  för det finns också ett men, förutom de goda nyheterna ökar den psykiska ohälsan hos barn och unga på ett oroväckande sätt.

Den 13 december i år sände Studio Ett i P1 ett inslag som handlade om just detta.

Programledare var Li Hellström och Anders Garmin.

I det nitton minuter långa inslaget intervjuas bland annat barnpsykiatrikern Barbro Thurfjell, medicinsk sakkunnig på Socialstyrelsen.

Hon redogör för hur man har sammanställt information från de nationella registren och de gäller grupperna barn 10–17 år och unga vuxna 17 till 24 under åren 2006 till 2016.

Dessa ungdomar har kommit till vården och träffat läkare och fått en diagnos eller läkemedelsförskrivning, berättar Socialstyrelsens sakkunniga.

På programledaren Li Hellströms fråga om mörkertalen, så förklarar Barbro Thurfjell att rapporten gäller enbart de som varit på läkarbesök men att många kommer att träffa en sjuksköterska, en kurator, en sjuksköterska, men att än så länge ser man det inte i registren. Vidare så säger hon att de kommer att få göra det så småningom, men gör det inte i dag. Barbro Thurfjell berättar vidare att det säkert finns ett visst mörkertal, och att det också finns dem inbegripet i mörkertalet som aldrig är i kontakt med vården, utan försöker hantera det på något annat sätt.

Det redovisas i rapportens sammanfattning att omkring tio procent av flickor, pojkar och unga män har någon form av ohälsa, utifrån uppgifter i Socialstyrelsens nationella hälso- och dataregister 2016. Motsvarande siffror för unga kvinnor är femton procent påpekas det.

Vidare berättar Barbro Thurfjell att man ser att en del av den här ökningen av diagnostiseringen utgörs av ADHD hos de unga männen, men skiljer man och tittar på dem som inte har en sådan neuropsykiatrisk diagnos ser man att det är ångestsyndrom och depressioner som driver ökningen, understryker hon.

Rapporten redovisar också att bland pojkarna i åldern 10-17 år med kombinationen depression och ångestsyndrom så är självmord 25 gånger vanligare än bland pojkar i samma ålder utan diagnos.

I sammanfattningen framgår dessutom att diagnoser som tyder på skadligt  bruk och beroende också ökar, särskilt bland unga män.

Totalt utgörs gruppen av  totalt av cirka 190 000 barn och ungdomar och den enskilt största gruppen , drygt 63 000, består av unga kvinnor i åldern 18-24, berättas det i pressmeddelandet.

Socialstyrelsen har inte åtkomst till vilka riskfaktorer som finns beskrivna i de nationella registren. Men det som de kan se, enligt Barbro Thurfjell, är att den psykiska ohälsan finns i hela ungdomsgruppen, lite mer bland de som är i en utsatt situation, men den finns i hela ungdomsgruppen.

Bland de inom ålderspannet 10-17  har den psykiska ohälsan ökat med över 100 procent på de angivna tio åren. För de mellan 18-24- år ligger ökningen på närmare 70 procent. Enligt utredaren Peter Salmi finns det inga säkra svar på varför den psykiska ohälsan ökar.

Men, som han säger i pressmeddelandet från den trettonde december, kan det ha att göra med en ökad medvetenhet och att fler vågar berätta. Men eftersom hela ungdomsgruppen har drabbats av psykisk ohälsa tror Peter Salmi att ökningen har att göra med ungas livsvillkor, och jag citerar:

handlar det om de miljöer där alla barn och unga vistas, som under skolperioden. Men även inträdet i arbets- och vuxenlivet kan vara en del av förklaringen.

 I Studio Ett:s inslag poängterar Barbro Thurfjell att Socialstyrelsen kommer att fortsätta att titta på de ungas miljöer, och tala med de unga själva. Och betonar att det inte rör sig om någon ökad genetisk sårbarhet.

Ing-Marie Wieselgren, nationell samordnare för psykiatri SKL (Sveriges kommuner och landsting) intervjuas också.

Vi står inför en samhällsutmaning, menar hon och poängterar att resurserna för närvarande inte räcker till. Hon efterlyser också mer samordning.

2014 fick svensk psykiatri kritik från OECD om att just vården för ångest och depression behöver förbättras, vilket togs upp i ett inslag från Studio ETT.

socialstyrelsens hemsida läser jag att regeringen har tagit fram en strategi inom området psykisk ohälsa med början förra året 2016 fram till 2020.  Den pekar ut  fem fokusområden:

  • förebyggande och främjande insatser
  • tidiga, tillgängliga insatser
  • utsatta grupper
  • delaktighet och rättigheter
  • ledarskap och organisering.

I den Stökiga psykiatrin: minnen, samtal, tankar , summerar P.C Jersild sina erfarenheter inom psykiatrin och socialmedicinen ungefär med, om jag minns rätt,  att det är på det förebyggande området som insatserna först och främst måste sättas in. (Den stökiga psykiatrin recenserades i Göteborgsposten den 23 februari 2015 av  journalisten och författaren Hanna Jedvik)

Psykiatrin behövs i den mån som det förebyggande arbetet inte har gjorts.

 

/Helena Maria

 

 

Alternativ psykiatri: medicinfri avdelning – önskemål från brukarhåll

En medicinfri psykiatrisk avdelning har nyligen öppnats i Tromsö. Den glädjande nyheten förmedlas av fil.dr., leg. psykoterapeut och författare Carina Håkansson som på sin blogg Extendedroom beskriver sina tankar och intryck från sitt besök i Nordnorge. Carina Håkansson, som är grundaren av Familjevårdsstiftelsen  i Göteborg, och numera grundaren och ansvarig för Stiftelsen Det Utvidgade Terapirummet är en av de främsta rösterna, och kanske den tydligaste, för den icke-medikaliserande hållningen i den svenska debatten.  Bland annat i en debattartikel i Göteborgs Posten (31 augusti 2016) uttrycker hon kritik mot ökningen av individuella diagnoser, specialiserade behandlingsmetoder och den ökande förskrivningen av psykofarmaka. Hon menar att det finns otaliga exempel på beprövad erfarenhet och internationell forskning som visar att det som är väsentligt då livet och tillvaron rubbas är ”att vara omgiven av andra människor som finns där såväl mentalt som tidsmässigt. Om betydelsen av att vara behövd, att ha en plats och att räknas med”. I en annan debattartikel i Svenska dagbladet (2015-12-28) skriver hon att ”alternativen till den traditionella psykiatrin är försvinnande få i Sverige”.

Men i Nordnorge har det nu alltså öppnat en medicinfri avdelning som ett alternativ till traditionell psykiatri. Det är Universitetssjukhuset i Tromsö som sedan en tid tillbaka har en medicinfri psykiatrisk avdelning, Psykisk helse- och rusklinikken. Bakom öppnandet av avdelningen ligger en stark önskan från brukarhåll, förklarar Magnus Hald, klinikchef vid Psykiska helse- och rusklinikken för erfaringskompetanse.no . Det är brukarna själva som har drivit på öppnandet av kliniken och inte sjukvården, vilket innebär att sjukhuset numera kan räkna in en medicinfri vård i sitt tjänsteutbud. Upptagningsområdet gäller hela Norge, men patienter kan bara hänvisas dit om de är motiverade och önskar behandling utan mediciner skriver Astrid Borchgrevink Lund på erfaringskompetanse.no . Målgruppen är patienter med allvarliga psykiska sjukdomar som önskar en behandling utan mediciner, och prioriterade är de med psykostillstånd eller bipolaritet.

Det finns elva riktlinjer som ska följas när det kommer till vem som kan skrivas in på avdelningen ( källa: erfaringskompetanse).

Först och främst måste inläggningen ske på frivillig basis.  Den här avdelningen är ett alternativ, och ska ses som ett led i att öka brukarnas valfrihet. Och det här alternativet ingår i en större satsning på medicinfri behandling och en reduktion av onödig medicinförbrukning inom den psykiatriska hälso- och sjukvården. Den ska uppmuntra till patientens självständighet och ha anställda erfaringskonsulenter dvs. medarbetare med brukarerfarenhet (eng. peer support).  Patienter och anställda måste ha en tro på att det är möjligt att återhämta sig utan mediciner, vilket kan tolkas som att de inte ska förespråka eller företräda en linje där man är ambivalent eller misstror en medicinfri hållning. Vidare måste ett bra samarbete med de anhöriga finnas, och inte minst, bistå patienterna i en meningsfull vardag, bland annat genom fokus på aktivitet, jobb, skola och goda nätverk.

Exempel på det terapeutiska innehållet som avdelningen erbjuder är familje- och nätverksterapi, individuellt jobb stöd (IPS), som för övrigt finns på aktivitetshusen i Göteborgs stad. Det kallas arbetsrehabilitering enligt IPS, det vill säga Individuell Placering med Stöd (en modell som har sitt ursprung i England). Kort sagt så erbjuder man ett brett individanpassat terapeutiskt innehåll där det ingår såväl fysisk aktivitet och näringslära som musik- och konst och uttrycks-terapi (Källa: erfaringskompetense).

Stiftelsen Det Utvidgade Terapirummet anordnade för övrigt ett stort internationellt symposium i höstas i Göteborg som handlade om risker med och alternativ till psykofarmaka. Det kom personer från 13 olika länder till Folkets hus i Göteborg. Det var allt från erfarenhetsexperter (personer med egen erfarenhet av psykisk ohälsa) till ledande forskare som samlats för att dela med sig av sina erfarenheter av återhämtning, av sitt arbete inom psykiatrin eller forskning om mediciner och alternativ till detta. Bland de inbjudna fanns psykolog och psykosforskaren John Read, Journalisten och författaren Robert Whitaker som skrivit boken Anatomy of an Epidemic (2010), som kommit ut i svensk översättning på Karneval förlag under titeln Pillerparadoxen: Varför lider fler och fler av psykiska problem när medicinerna bara blir bättre och bättre?, Olga Runciman som både pratade utifrån sin egen erfarenhet av återhämtning efter tio år med schizofrenidiagnos och utifrån sitt nuvarande arbete som psykolog specialiserad inom pyskosvård. Även terapeuten Will Hall som bland annat arbetar med att ge stöd i medicinnedtrappning, har tidigare erfarenhet av schizofreni som han berättade om i sitt föredrag. Jakku Seikulla och Birgitta Alakare berättade om deras erfarenheter från projektet Open dialogue i norra Finland där deras långvariga arbete med att förändra psykiatrin och behandlingen av människor i kristillstånd lett till att diagnosen schizofreni i stort sett försvunnit där och att medicinanvändning och sjukhusinläggningar minskat rejält.

Mer om symposiet hittar ni på extendedroom. Där kan man även ta del av presentationerna från symposiet. En del av föredragen finns även filmade på Mad in America

Helena Maria & Anna-Karin

 

Källor och länktips:

Medikamentfritt døgntilbud fra 1. august. http://www.erfaringskompetanse.no/nyheter/medikamentfritt-dogntilbud-1-august/

Uthållighet, tålamod, hängivenhet och det egna ansvaret som vi alltid bär med oss. http://extendedroom.org/sv/uthallighet-talamod-hangivenhet-och-det-egna-ansvaret-som-vi-alltid-bar-med-oss/

Scientific Symposium. Pharmaceuticals – risks and alternatives. http://extendedroom.org/en/scientific-symposium/

Exploring Psychiatry’s “Black Hole”: The International Institute on Psychiatric Drug Withdrawal. https://www.madinamerica.com/2016/11/psychopharmaceuticals-risks-and-alternatives-the-international-institute-on-psychiatric-drug-withdrawal-symposium/

svd debatt, Carina Håkansson. ”Psykvården måste kunna ge alternativ” https://www.svd.se/psykvarden-maste-kunna-ge-alternativ

GP debatt, Carina Håkansson. Det är något som inte stämmer. www.gp.se/nyheter/debatt/det-är-något-som-inte-stämmer-1.3740881

Är barns naturkontakt i sjunkande eller bara ojämnt fördelad?

Barns relation till naturen kom i blickpunkten 2006 när den amerikanske journalisten Richard Louv kom ut med boken ”Last Child in The Woods – Saving our children from Nature-Deficit Disorder”. Louv myntade nämligen NND, på svenska naturbrist-syndromet.

I förordet till sin bok skriver han (och jag citerar från thecrwn.org): Att minska den bristen – hela det brustna bandet mellan våra yngsta och naturen – ligger i vårt självintresse, inte bara för att estetiken eller rättvisan kräver det, utan också för att vår mentala, fysiska, och andliga hälsa är beroende av den. Jordens hälsa står likaså den på spel. Hur de unga låter sig påverkas av naturen, och hur de fostrar sina egna barn, kommer att forma de yttre formerna och villkoren för våra städer, hem – våra dagliga liv (min översättning).

 

Författaren och professorn i etik vid Edinburgh-universitetet, Michael S. Northcott, skriver i sin bok Place, Ecology and the Sacred, (2015), att det finns en växande mening bland barnpsykologer att brist på erfarenheter i barndomen, av att till exempel klättra i träd, betrakta skalbaggar eller fåglar nära hemmet eller att mata en ekorre, när man bor i en urban omgivning, som i ökande grad avnaturiseras, kan leda till en förminskad jagkänsla.

Det här med att klättra i träd, mata djur, och andra aktiviteter som barn ägnar sig åt i naturen, menar han bidrar till deras utveckling till vuxna med ett moraliskt agentskap såväl som att kunna samspela med andra varelser. Som stöd för detta refererar Michael S. Northcott bland annat till  evolutions – och barnpsykologen Darcia Narvaez.

Han förvånas över att, som han skriver:  det har varit nödvändigt att uppfinna ett namn för ett tillstånd, naturbristsyndrom, för att beskriva en förlust av en sensorisk interaktion med de omgivningar på de platser i vilka moderna barn växer upp ( sid.159, min översättning).

Naturvistelsens betydelse

För Northcott utgör det ett bevis på i vilken utsträckning den moderna urbana och industriella civilisationen i allt högre grad är karaktäriseras av en tudelning mellan kultur och natur.

I Naturvårdsverkets rapport 6407, (2011), Den nyttiga utevistelsen? – Forskningsperspektiv på naturkontaktens betydelse för barns hälsa och miljöengagemang  reflekteras det också över barns förhållande till naturkontakt.  Med naturkontakt menar rapportförfattarna de strukturer och livsformer som barn kommer i kontakt med och som inte huvudsakligen och i första hand är skapade av människan.

Rapportförfattarna är F Mårtensson, E Lisberg Jensen, M Söderström och J Öhman, och jag refererar från deras gemensamma  Sammanfattande syntes. I den konstateras att för många barn idag så innehåller uppväxten mycket av förflyttningar, miljöombyten, men också ibland storskaliga omvandlingar av deras närmiljö. Med anledning av det menar författarna att det blir viktigt att fundera över hur barn under sådana omständigheter får chans att utveckla och bearbeta sina sinnliga, estetiska, och efterhand sina existentiella relationer till det omgivande landskapet.

I rapporten beskrivs utförligt tankar kring barn och deras möjlighet till utevistelse och naturkontakt i ett samhällsbyggande som vill vara hållbart.  Med det menar man en rörlig livsstil som inbegriper att man rör sig till fots i sina omgivningar, eller cyklar och på andra sätt är fysik aktiv, att det ska ses som positiv och självklar.  Risken är emellertid, betonar man, att i och med att ny bebyggelse anläggs hårdgörs mark (en yta kan hårdgöras med exempelvis betong eller asfalt) och minskar andelen gröna ytor och därmed riskerar artrikedomen att minska. Rapporten understryker att det finns en fara i det eftersom den biologiska mångfalden kan vara mer intimt förknippad med social hållbarhet än det tidigare anats. Det framhålls att den variation som den biologiska mångfalden bidrar med kan ha betydelse för vår känslomässiga relation till platser och ligga till grund för många kulturella uttryck.

Inte bara ett hem i dag

Det antas också att barn generellt sätt numera har ett minskat utrymme för spontana former av naturkontakt som ett led i lekandet i vardagen eftersom transporter och andra aktiviteter stjäl mer av det utrymmet. Föräldrarnas roll för den naturkontakt som barnen eventuellt får understryks. Barn går inte längre i den skola som ligger närmast och barn har, genom familjebildningen, inte bara ett hem utan fler påpekas det. Man skriver vidare: I stort sätt har barn fått sämre förutsättningar att bilda egna gemenskaper där de bor och forma sådana lokala barnkollektiv som traditionellt legat till grund för lek och umgänge i utomhusmiljön.  Överväger gör de vuxnas val och föreställningar kring barns behov av naturkontakt därför att det helt enkelt är de som håller i kontrollen över naturkontaktens inramning.

I rapporten uppmärksammar man också att paradoxalt nog finns det samtidigt landsbygdsbarn som kan leva ganska avskurna från naturen. Förklaringen som ges till det är att det beror på att barnen ofta är beroende av att de vuxna skjutsar till aktiviteter, men också till barriärer som trafik och ett utarmat odlingslandskap som gör naturen otillgänglig. Sammantaget konstateras det att kanske är det så att barns chans till naturkontakt i vardagen aldrig har varit så ojämnt fördelad som i dag.

Kanske något att ta fasta på när Barnets rätt i samhällets årsrapport för 2016 pekar på att den psykiska ohälsan bland barn och unga ökar enligt SVT.se.  I artikeln framhåller Bris generalsekreterare Magnus Jägerskog att samhället har misslyckats med att förebygga psykisk ohälsa bland barn och unga.

Oaktat naturen, det viktigaste är ändå samtalet och dialogen såväl i vardagen som inom psykiatrin. Det mänskliga samspelet och den mänskliga kommunikationen kan vi bara lära av varandra.

/Helena Maria

 

Länkarna i sin helhet som det refereras till i artikeln:

The Center for reconnecting with nature: www.thecrwn.org/nature-deficit-disorder/

Naturvårdsverket: http://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer6400/978-91-620-6407-5.pdf?pid=3715

Lisette Edfeldt http://www.svt.se/nyheter/inrikes/bris-alarmerande-manga-barn-hor-av-sig-om-psykisk-ohalsa

 

En mer icke-farmakologiskt approach är möjlig

Danmark är det land i Skandinavien som kommit längst med arbetet med natur och hälsa, enligt Sveriges Lantbruksuniversitet på slu.se. Som exempel på detta berättas det att socialt utsatta grupper i det danska samhället får hjälp av naturvägledare att komma ut i naturen.

För förhoppningsvis är detta början på mer av ett icke-farmakologisk synsätt i inom psykiatrin.

För när jag såg och lyssnade på ett samtal på ur. Play från Ur Samtiden och Bokmässan 2016, ett arrangemang av Bonnier fakta, återkom på olika sätt att en icke-farmakologisk approach inom psykiatrin är möjlig och ingen utopi.

Samtalet fördes mellan överläkaren i psykiatri och författaren Anders Hansen och Senior professorn i medicinsk psykologi och författaren Åsa Nilsonne och moderatorn Lisa Kirsebom, vetenskapsjournalist.

Anders Hansen var aktuell med sin bok Hjärnstark – hur motion och träning stärker din hjärna (2016), Fitnessförlaget, och Åsa Nilsonne med Mindfulness i Hjärnan (2016), Natur och kultur. Boken kom ut första gången 2009, men har omarbetats.

I det här referatet ska jag delge delar av samtalet som hade som rubrik Hur träning påverkar hjärnan  och hur mindfulness kan bidra till nya upptäckter inom neuropsykologi.

Åsa Nilsonne refererade exempelvis till en facebook tråd i samtalet där någon efterlyst en akutmottagning dit man fick komma utan att bli medicinerad. Det här hade väckte uppståndelse bland hennes kollegor, och någon hade sagt att ungefär att behöver man inte medicin så är det inte fråga om akutvård.

Åsa Nilsonnes slutsats, från det hon hörde, var att idén om att en människa som mår psykiskt dåligt kanske skulle kunna få någon annan typ av hjälp inte riktigt har landat.

Orsaken till det, som pekades ut, var pengarna från läkemedelsföretagen.

Läkemedelsföretagen är alldeles för involverade i läkarnas fortbildning, framhöll Åsa Nilsonne och fortsatte: De är involverade på en massa ställen där de inte borde vara det. Det bromsar vår förmåga att utbilda kollegor i icke-farmakologisk psykiatri.

Vår tid en psykiatrisk tid

Anders Hansen påpekade att vi lever i en psykiatrisk tid, men framhävde att vi alltid har kategoriserat saker, men att dagens kategorier som vi stoppar in varandra i är psykiatriska diagnoser:

Minsta problem kräver en diagnos som helst ska lösas med medicin. Jag tror att man måste se mycket mer på livsstilen. Det är ingen humbug att motion och mindfulness får hjärnan att växa.

Han betonade att alternativet inte måste vara antingen eller: medicinering eller de här andra alternativen.  Det bästa enligt honom är båda delarna, men han ser att rapporteringen har en slagsida åt medicinering som han hänför till kommersiella orsaker.

Lisa Kirsebom, som läst båda böckerna, undrade ungefär hur mindfulness och motion, som de billigare och biverkningsfria komplement till andra behandlingar de är, kan vara hjälpmedel i psykiatrin, och hur spridd den kunskapen var?

Anders Hansen svarade att motionens betydelse hade kunnat omvandlas till en tablett så hade kunskapen varit allmängods redan. Det är det som måste hända: att kunskapen stabiliseras och blir allmängods för alla.

Han fortsätter med att säga att i Sverige tar 700 000 människor anti SSRI-preparat. Det kan inte vara rimligt menar han.

I Hjärnstark betonar Anders Hansen att det bästa för våra hjärnor är om vi alla kunde löpträna tre gånger i veckan. Konditionsträning har hittills, enligt de studier som gjorts, visat sig vara det bästa.

Och varför inte löpträna i naturen?

En av de forskare i Sverige som intresserat sig för miljöns roll hur vi mår är Matilda van den Bosch, läkare och forskare inom landskapsplanering med inriktning på folkhälsa, enligt en artikel av Lovisa Fey på Vetenskap och hälsa

Matilda van den Bosch säger i artikeln att dagens hälsovård måste förändra sättet att arbeta på inom vården för att kunna förbättra folkhälsan. Som exempel betonar hon att det går att påverka andra instanser i samhället för att öka människors mentala hälsa i Sverige och hon vill se ett ökat samarbete mellan exempelvis stadsplanerare och hälsosektorn (Vetenskap och hälsa).

I Sverige kan man (också i Danmark) få natur på recept. Täby kommun var först ut med försök på denna variant på FaR® år 2014.

Att naturen kan berika barns upplevelser konstateras i en rapport från Naturvårdsverket, och rapporten slår fast att med tanke på barnperspektivet är det särskilt viktigt att ta reda på vilka behov och önskemål barn med funktionsnedsättningar har så att hindren för deras naturvistelse kan undanröjas.

Faktorn p (politik)

Margareta Söderström, docent vid Köpenhamns universitet i allmänmedicin och distriktsläkare i Lund, har skrivit en rapport för Naturvårdsverket som heter Medicinska perspektiv på barns naturkontakt, (2011). Rapporten ingår i en större rapport som har titeln Den nyttiga utevistelsen?

Söderström är kritisk mot generaliseringar men skriver att barn som aldrig kommer ut ofta mår dåligt. Hon anser att medikaliseringen är ett världsomfattande problem och menar att allt fler av vardagslivets trubbel omvandlas till en medicinsk diagnos. Att naturen och friluftsliv också ska komma på recept ser hon risker med:

Vi bör inte kolonisera naturen med en nytto-hälsoideologi. Jag tror att naturens hälsopotential beror på ett barnsligt förhållande mellan människan och naturen. [ ] Istället för att göra en barnvänlig tablett av naturen bör vi koncentrera oss på faktor p (politik) i hälsoekvationen. Därför bör politiker arbeta för att bevara naturen, så att den är tillgänglig för barn och unga även i tätorter [ ].

Men jämsides med naturens, mindfulness`s och motionens betydelse för den psykiska hälsan bör även det terapeutiska samtalet ha sin givna plats. Jag läste någonstans, jag minns nu bara inte var, att även psykoterapi gör avtryck i hjärnan. Kanske kan jag återkomma till detta längre fram.

Helena Maria

Om du är intresserad av att läsa vidare finns länkarna till artiklarna här nedan i sin helhet:

UR Samtiden: Så kan du hjälpa din hjärna att bli smartare (obs. begränsad tillgänglighet så passa på om du är intresserad).

Tillgängliga natur och kulturområden. En handbok för planering och genomförande av tillgänglighetsåtgärder i skyddade utomhusmiljöer.  Rapport 6562, April 2013

Vetenskap och hälsa. Njut av naturen och bli fri från stress samtidigt

För den som är intresserad av att läsa mer om avigsidorna med den i dag helt dominerande behandlingsformen inom psykiatrin rekommenderar jag inlägget på RSMH-bloggen

Friskvårdsklubben – En brukarledd och brukarstyrd ideell aktivitetsförening för dig som vill motionera tillsammans med andra brukare inom psykiatrin.