Kategoriarkiv: Forskningsnedslag

Hur återhämtade personer upplever psykoterapi vid psykos

I en studie intervjuades 20 personer som alla gått i någon form av psykoterapi efter att de haft perioder med psykoser. De intervjuades om hur de upplevde terapin och vad som var till hjälp vid återhämtningen.

Deltagarna var generellt sett nöjda med terapin. De såg det som avgörande att terapeuten hade ett varmt och respektfullt sätt och att denne kom med specifika förslag och råd kring hur man kan hantera olika frågor och situationer. Många av deltagarna utvecklade specifika strategier för hur de kunde hantera positiva psykossymptom tillsammans med deras terapeut. Alla deltagarna tyckte att det var viktigt att de gillade sin terapeut och att terapeuten uppvisade en ovillkorlig acceptans och äkta närhet. Det var viktigt för att bygga tillit och fick deltagarna att känna att det var lättare att berätta om det som var svårt. Terapeuten blev en viktig kompanjon när deltagarna tog sig igenom kaotiska perioder. En annan viktig roll som terapeuten hade var att hjälpa deltagarna att sätta ord på sina tankar och känslor. Flera av deltagarna upplevde att de hade svårt att uttrycka sig muntligt men med hjälp av terapeuten kunde de börja sätta ord på det svåra.

En annan sak som uppskattades av de flesta var när deras terapeut fokuserade på framsteg och positiva beteenden istället för att fokusera på problematiska beteenden. De tyckte också det var positivt när terapeuten hjälpte dem att skapa en bro ifrån det psykotiska tillståndet till världen utanför. Återhämtning var för många av dem, att hitta en meningsfull roll i samhället och att bryta mönster av passivitet och isolering. Här uppskattades det att terapeuten fungerade som ett bollplank och stöttade och samtidigt satte en mild press på dem så att de själva kunde bli aktiva i att hitta rätt arbetsmängd och klara av vardagens utmaningar.

/Anna-Karin

Referens:

Jone Brornestad, Marius Veseth, Larry Davidson, Inga Joa, Jan Olav Johannessen, Tor Ketil Larsen, Ingrid Melle och Wenche ten Velden Hegelstad. (2018). Psychotherapy in psychosis: Experience of fully recovered service users. Frontiers in Psychology, 2018, Vol 9, article 1675. https://www.researchgate.net/publication/327425815/download

Tar antipsykotisk medicin bort psykossymptom på lång sikt? Longitudinell studie av schizofrenipatienter

I en longitudinell studie där man följt schizofrenipatienter i 20 år jämfördes en grupp patienter som tagit antipsykotisk medicin under alla uppföljningar med en grupp som inte tagit antipsykotisk medicin under samma period. Det visade sig att de som tagit antipsykotisk medicin hade mer och svårare psykotiska symptom vid alla uppföljningar än de som inte tog antipsykotisk medicin. Författarna till studien drar slutsatsen att antipsykotisk medicin hjälper bäst på kort sikt vid den akuta fasen av psykosen men för många patienter tappar den sin verkan då de äter den över en längre tid. Jag kan se att det finns metodologiska problem med studien då patienterna inte slumpvalts till de olika grupperna utan valts ut beroende på om de fått antipsykotisk medicin utskriven eller ej, men jag tycker ändå att resultaten är väldigt intressanta då man som psykospatient ofta verkar få höra att det bästa är att fortsätta med medicinen under många år framåt och kanske hela livet. Kanske behöver man tänka om här och bli lite försiktigare med att skriva ut antipsykotisk medicin långvarigt.

/Anna-Karin

Referns

Harrow, T.H Jobe och R.N Faull. (2014). Does treatment of schizophrenia with antipsychotic medications eliminate or reduce psychosis? A 20-year multi-follow-up study. Psychological Medicine, 44, 3007-3016.

Ny norsk studie om återhämtning

En ny norsk studie som följde 30 unga schizofrenipatienter i tio år visade att över hälften blev återhämtade. En viktig faktor till att så många återhämtade sig är enligt forskaren Torgalsbøen att patienterna fått behandling tidigt. Torgalsbøen menar även att de patienter som hade större motståndskraft mot stress och negativa händelser och större förmåga att se framåt i högre grad återhämtade sig helt.

Alla patienter fick flera olika typer av behandlingar vilket är i linje med de norska riktlinjerna för behandling av psykos. En viktig del i behandlingen var att patienten fick lära sig om diagnosen och vad de själv och anhöriga kunde göra för att hantera de psykiska problemen. Patienterna deltog också i gruppsamtal och en del fick kognitiv terapi där de arbetade med att förändra upplevelser och tankar runt psykosen. De flesta åt medicin och många fick hjälp med att komma ut i arbetslivet.

/Anna-Karin

En aktuell fråga i Danmark: Är de hemlösa de nya laglösa?

Förra året antogs ett zoneförbud i Folketinget  i Danmark. Det innebär att en hemlös kan avvisas till en annan kommun. (Påminner något om det gamla svenska begreppet hemortsrätt kanske…)

Förbuden gäller också uppehåll på otrygghetsskapande platser, eller etablerandet och uppehåll i otrygghetsskapande läger. Vad otrygghetsskapande är finns det kriterier i lagen för, och en värdering av om kriterierna är uppfyllda eller inte  görs. Huruvida det är otrygghetsskapande om någon sover i en sovsäck på en bänk värderas utifrån kriterier som, om det är en varaktig sovplats eller inte.

En hemlös som skickas från en kommun till en annan där denna har speciell anknytning et cetera, kan vid särskilda betingelser få resa in i kommunen. Om hen exempelvis behöver göra ärenden, sjukvård, gå på bibliotek. Tillåtet är också passerat genom kommunen, om man håller sig till den raka vägen, och inte gör några avvikelser.

I en artikel på sdsnet.dk/zoneforbud-er-symbolpolitik,  (Sammanslutningen af Danske Socialrådgivers Studerende) säger Jens Rosendahl,  (talesperson för SDS socialpolitiska arbetsgrupp) att det zonförbudet bara innebär ett sätt att skyffla runt hemlösa. Han betonar att det inte är de hemlösa som ska bekämpas utan hemlöshet.

Han kritiserar zoneförbudet för att vara symbolpolitik, som slår mot etniska minoriteter.

Den 21 mars i år inbjöd Frälsningsarmèn i Danmark politiker och fackfolk till en paneldebatt med fokus på hemlösa i Köpenhamn.  Utgångspunkten var den nya tiggerilagen och lagen om zoneförbud.  Parollen för mötet var ”Tillsammans kan vi skapa lösningar för stadens utsatta”.

Förra året skärptes minimistraffet för tiggeri till det dubbla.

Tyvärr, vet jag inte något om hur paneldebatten gick . Anledningen till att jag skummat ett antal hemsidor är att jag var i Danmark över dagen för några veckor sedan och blev något konfunderad. Det var varmt och vid stationen i samhället ifråga frågade en hemlös kvinna, uppskattningsvis mellan 30-40, om jag kunde köpa henne en coca-cola. Om hennes trauman vet jag ingenting. Jag gick in i den närbelägna kiosken, kom ut med läskedrycken, och började titta mig omkring.  Kvinnan, med sina trasiga och fläckiga kläder, var som uppslukad av jorden.  När jag vänder mig om igen står hon vid tavlan för tidtabeller, en  kvinna i medelåldern är i full färd med att sjasa på henne,  gormar att hon ska ge sig iväg för annars ringer hon polisen.  Hon försvinner iväg, och jag räcker fram coca-colan, och är upprörd.  Hemlösa vet om att de är hemlösa, de behöver inte en förstärkning i form av ringaktning eller en hårdnande blick.  Kvinnan och det bemötande hon fick släppte mig inte, och tillbaka i Sverige  började jag googla hemlöshet i Danmark, och stötte på både zoneförbudet och den nya tiggerilagen. Här i Sverige, vet jag ju att ett tiggeriförbud debatteras livligt.  

Zonförbudet i Danmark, där en hemlös kan skuffas mellan kommunerna får hård kritik. Bland annat av Jens Rosendahl, talesperson för en arbetsgrupp inom Sammanslutningen för Danska Socialrådgivares studerande. Han betonar att det inte är de hemlösa som ska bekämpas utan hemlösheten. Bild: Helena Maria

På Hus Forbis hemsida (motsvarigheten till Faktum) läste jag att Danmark räknar man antalet hemlösa under ett helt år beräknas det finnas fler än 13 000 hemlösa. Men räknar man bara antalet under en vecka, som i Danmark sker i vecka 6, var det 6 635 enligt Det Nationella Forskningscentret för Välfärd är ökningen från 2015 till 2017 åtta procent. Hus Forbi betonar också att kartläggningen från 2017 pekar särskilt på att  psykiskt sjukdom är orsak till hemlöshet, enligt Nationell Kartläggning. SFI. Ökningen bland unga hemlösa fortsätter i Danmark, sedan 2009 har det skett en fördubbling i åldersspannet 18-24 år, enligt den nationella kartläggningen.

I Sverige, enligt Socialstyrelsen, har antalet personer med akuta boendelösningar ökat kraftigt Personer som sover under bar himmel eller i offentliga utrymmen, har ökat med 400 personer,  (130 procent)  sedan 2011.

Undersökningen är nationell och bygger på uppgifter från kommuner, landsting, trossamfund, frivilligorganisationer, och uppgifterna samlades in under en vecka,  i april 2017.

I sammanfattningen angående hemlöshetens utbredning och karaktär,  uppges att färre kommuner än brukligt varit med i kartläggningen.  Under vecka 14, 2017  uppgavs drygt 33 250 personer leva i hemlöshet, enligt Socialstyrelsens  definition.  Senast en liknande kartläggning gjordes , enligt myndigheten, var 2011.

Nina Frohm, utredare på Socialstyrelsen , säger i pressmeddelandet, att socialstyrelsen beräknar är att det finns fler personer i hemlöshet nu, eftersom inte alla kommer med i kartläggningen.

Fler kvinnor befinner sig i akut hemlöshet än tidigare, enligt en annan utredare på Socialstyrelsen Charlotta Fondèn.

En femtedel av de hemlösa uppges ha psykisk sjukdom. Däremot kan det nog konstateras, att  ingen mår bra av att leva i hemlöshet.

I Sverige har vi ingen tiggerilag, men som sagt, den diskuteras, åtminstone i vissa kommuner.

När jag började skumma hemsidor om det kommunala zoneforbudet kom jag att tänka på att allt är förgängligt, eller snarare en boktitel, Marshall Bermans (1940-2013): Allt som är fast förflyktigas:modernism och modernitet. Ibland är det som om vi stiftar lagar för evigheten. Så mycket kan förändras på ett kick. Det sammanfattas förgänglighet.

Redan utan tiggerilag har vi sett prov på grymheter mot tiggare och hemlösa, och frågan är om inte en sådan lag skulle förstärka ett sådant beteende. Det är fritt fram att sjasa, hota och gorma.  En tydligt markerad underordning är aldrig bra, (de brukar poppa upp ändå) särskilt inte när man kan hota med polisen. Den skyggheten jag såg efter polishotet var öronbedövande.

Och när blir tiggeri tiggeri? När hör vi en vädjan i värmen, när hör vi någon som tigger?

(Jag önskar att alla hemlösa har någon som ”kallar” på sig”)

/ Helena Maria

Länkar och tips:

Se gärna föregående inlägg ”Biologiska förklaringsmodeller ökar negativa attityder till  psykiskt sjuka”, av Anna-Karin

Suzanne Brogger:2014, (först publicerad 1998),Jadekatten-en släktsaga ,Norstedts bokförlag

Khai Chau, RSMH-bloggen: Med pengar kan du prata med någon. 

(se vidare inlägget Alain Topor får Bengt Börjesson-Priset från 29 november, 2017).

Förslaget som antogs:

L 118 Forslag til lov om aendring af lov om politiets virksomhed 

Petter Larsson,  kulturartikel, Aftonbladet: Migration – inte vilken fråga som helst.

Silas L. Marker: sdsnet.dk /zoneforbud -er-symbolpolitik

Belingske : Ny rapport: Flere lever som hjemlose i Danmark

Rasmus Seebach:Natteravn

(youtube live inslag från Oslo respektive Köpenhamn)

Biologiska förklaringsmodeller ökar negativa attityder till psykiskt sjuka

I kampanjer som haft som syfte att förändra människors attityder till psykiskt sjuka har man ofta använt argumentet att psykiska sjukdomar är just ”sjukdomar”, precis som vilka andra sjukdomar som helst. Som stöd för detta argument har man då fokuserat på att lyfta fram biologiska förklaringsmodeller som orsaker till psykiska problem (se Read, 2007 för litteraturgenomgång). Detta har dock visat sig vara en problematisk strategi eftersom människor som kategoriserar psykiska problem som ”sjukdomar” och som tror att orsakerna finns i biologiska/genetiska faktorer så som ärftlighet eller kemisk obalans i hjärnan tenderar att ha mer negativa attityder till människor med psykiska problem jämfört med de som tror att orsakerna finns i mer sociala faktorer så som psykosocial stress och livsomständigheter  (Angermeyer, & Matschinger, 2005; Dietrich, Matschinger, & Angermeyer, 2006).

I en studie från 2014 fick socialarbetare, psykologer och psykiatriker läsa beskrivningar av personer med olika typer av psykiska problem och därefter mättes graden av empati som de kände med den beskrivna personen. Några av beskrivningarna gav rent biologiska förklaringsmodeller medan andra gav psykosociala förklaringar. När deltagarna läste beskrivningarna med de biologiska förklaringsmodellerna så uppgav de betydligt lägre grad av empati jämfört med när de läste beskrivningarna med psykosociala förklaringsmodeller, oberoende av vilken yrkeskategori de tillhörde (Lebowitz &  Whoo-Kyong, 2014).

Tron att orsakerna till psykiska problem beror på biologiska/genetiska förklaringsmodeller, är kopplat till mer negativa attityder och ökad uppfattning om att psykiskt sjuka är oförutsägbara, farliga och har brist på självkontroll. Dessa faktorer är i sin tur associerat till ökad rädsla och önskan om att hålla social distans till människor med psykiska problem (Dietrich, Matschinger, & Angermeyer, 2006; Read, & Harré, 2001; Walker, & Read, 2002). En förklaring till att människor tenderar att ha mer negativa attityder, känna lägre grad av empati, känna större rädsla och önskan att vilja hålla ökat socialt avstånd, när de tror att psykiska problem orsakas av biologiska faktorer, är att biologiska förklaringsmodeller ökar risken att symtom på psykiska problem ska betraktas som en naturlig och oföränderlig del av en människas ”jag”, och att personer med psykiska problem därmed uppfattas mer som en annan typ av människor och som ”främlingar” (Read, 2007).

För att inte späda på negativa attityder till personer med svår psykisk ohälsa är det därför viktigt att betona hur psykosociala faktorer så som svår stress, trauman och andra livsomständigheter har samband med ökad risk för olika typer av psykiska problem och att lyfta fram information som visar på att människor från alla sociala kategorier kan drabbas och att psykiskt sjuka inte är en annan typ av människor än ”oss”.

/Anna-Karin

Referenser

Angermeyer, M. C., &  Matschinger, H. (2005). Causal beliefs and attitudes to people with schizophrenia: Trend analysis based on data from two population surveys in Germany. British Journal of Psychiatry, 186, 331-334.

Dietrich, S., Matschinger, H., & Angermeyer, M. C. (2006). The Relationship between Biogenetic Causal Explanations and Social Distance toward People with Mental Disorders: Results from a Population Survey in Germany. International Journal of Social Psychiatry, 52, 166-174.

Lebowitz, M, & Whoo-Kyoung, A (2014). Effects of biological explanations for mental disorders on clinicians’ empathy. Epub, dec 2014.

Read, J. (2007). Why promoting biological ideology increases prejudice against people labelled “schizophrenic”. Australian Psychologist, 42, 118 – 128.

Read, J., & Harré, N. (2001). The role of biological and genetic causal beliefs in the stigmatisation of ‘mental patients’. Journal of Mental Health, 10, 223–235.

Walker, I. & Read, J. (2002). The differential effectiveness of psychosocial and biogenetic causal explanations in reducing negative attitudes toward ‘mental disorder’. Psychiatry, 65, 313–325.

Vikten av nära anhöriga

– Det är viktigt att inte agera som en räddare (saviour), säger Shabs i youtube-inslaget ”What it`s like hearing voices” från en BBC-serie. Shabs är bror till Sammee som är ”rösthörande”.
Bild: Helena Maria

I dag är det sista chansen att se Rösterna i mitt huvud i Vetenskapens värld på Svt Play. Ett fantastiskt program av programledaren Victoria Dyring, som guidar genom den pågående forskningsvärlden, vad det gäller exempelvis det vi benämner hallucinationer.

Att dokumentären är inspelad just i Storbritannien är ingen slump. Som en av oss på det senaste Talbart-mötet sa: England ligger långt före oss i Sverige.

Jag har sett att det finns väldigt många klipp på youtube om ”rösthörande”, men det finns ett som jag verkligen vill rekommendera What it`s  like to hear voices (Like minds ep.10) BBC stories från 25 januari 2018.

Detta för att det tar upp både lågaffektivt bemötande (indirekt) och vikten av nära anhöriga.

Jag är väl medveten om att behovet av anhöriga alltid bör problematiseras, särskilt om det har förekommit övergrepp inom familjen. Mot en sådan bakgrund skulle jag ha svårt att se att det finns något att bygga på över huvud taget. Men generellt sett, och utifrån min egen situation, vet jag att det är viktigt, om inte väsentligt. Och då menar jag inte utifrån ett kontrollbehov, utan ett genuint behov av att vilja ta reda på vad som ligger bakom hens ”sjuka” beteende så att säga. Många familjer tycks leva i okunskap om vad deras dotter/son har varit med om: Vad som till exempel utlöst en psykos.

Eller väljer att medvetet sopa det under mattan – med eller utan omgivningens sanktioneringar.

Den 23 april sände Vetenskapens värld ännu ett avsnitt som handlar om psykisk ohälsa, nämligen ”Ungas psykiska ohälsa”.  I inledningen av programmet pekar programledaren Dyring på ett diagram  och visar att något hände med ungdomars, (16-24 ), hälsa 2012 för då stiger kurvan brant uppåt.  Hon ställer frågan om den ökade oron och ångesten har något med smartphones och sociala medier att göra, och intervjuar bland annat den amerikanska professorn i psykologi Jean Twenge. Twenge berättar i intervjun att man omkring 2012 såg en plötslig ökning av depression och  en plötslig nedgång i livsnöjdhet. Men hon står inte oemotsagd, utan bemöts av andra forskare i programmet.

 

/Helena Maria

 

Länkar:

Vetenskapsprogram SVT play, programledare Victoria Dyring: https://www.svtplay.se/vetenskapens-varld

Ur play Föreläsningar: Forskare och psykolog Bo Hejlskov-Elvèn: https://urplay.se/sok?play_category=Föreläsningar&product_type=program&query=Bo+Hejlskov+Elvén&rows=20&sta

Hannes Qvarfordt: https://rsmhbloggen.se/2018/01/18/dags-att-stalla-hardare-krav/

Lektor i socialt arbete Ann-Charlott Timander, Hannes Qvarfordt, ledamot av intressepolitiska utskottet, RSMH:

http://socialpolitik.com/2017/03/30/psykiatrin-moter-inte-patienternas-behov/