”Doctors under Hitler”.

 Inlägget om boken ”The Zookeeper’s wife” av Diane Ackerman, se här, nämndes också något om den ekologiska nazismen (ekofascismen). Boken visar på några sidor hur den bland annat kunde ta sig uttryck. Men det kom också att utvecklas något som benämns som ”New German Healing” i Nazityskland och som jag vill ge en inblick i nedan.

”New German healing” var en skapelse av Tredje rikets nazistläkare.

Om dessa berättar Michael H. Kater i boken ”Doctors under Hitler”, (1989), utgiven på The University of North Carolina Press.

Kater skriver:

If Rassenkunde (rasbiologi, min anmärkning) admittedly was the most precarious, it was certainly not the only questionable innovation in the landscape of academic medicine after January 1933.” (s.119)

Långt innan Hitler kom till makten var olika völkish begrepp i omlopp, förklarar Kater och kom under sent 1920-tal att ligga till grund för en kritik och korrigerande förslag mot vad som var en långtgående kris inom medicinen inom hela professionen i Tyskland. En kritik som mestadels kom från det högerpolitiska hållet. (s.119-120)

Kärnan i den revisionistiska medicinen var just begreppet völkish och dess skapelse nav ”organicismen”, enligt Kater.  Det sistnämnda begreppet byggde på idéer som kirurgen Erwin Liek, förklarar han och beskriver Liek som en karismatisk figur som utövade ett enormt inflytande på den tyska medicinen under den andra hälften av Weimarrepubliken.

Nazistläkarna tog avstånd från vad de föraktfullt kallade modern ”Mechanistic medicine” framhåller Kater. I konformitet med totalitarianismen krävde de att i den nya medicinska kosmologin skulle kroppen ses som holistisk, som en naturlig enhet inom vilken alla delar var fysiologiskt relaterade till varandra. (s. 120)

 ”Hence it was wrong to search for the seat of a specific disease in individual organs of the body; rather the entire organism had to be considered for treatment. An analysis of these biological precepts helps to explain the disdain of Nazi medicine for the specialist, and conversely, the predilection for generalist practice”. (s. 120)

Läkarna inom Völkish – rörelsen, se här, strävade efter en återgång till en pre-industriell stat, medicinskt sett, understryker Kater. Det var naturens krafter som skulle komma till användning, såsom solljus, frisk luft eller örter. (s. 120) Det var att föredra över syntetiska farmakologiska produkter och laboratorierummens eller operationssalarnas teknologi som medel för att hjälpa den mänskliga kroppen att behålla eller återhämta sin balans.

Kater beskriver det som att dessa läkares övertygelse var att helande var ett hantverk som skulle utföras noggrant i en direktrelation mellan läkaren och patienten.  Och anmärkningsvärt nog skulle läkare i den relationen lita mer på intuitionen än förnuftet. (s. 120)

Kater fortsätter att beskriva hur medicinen tillämpades i en sådan inramning: väl beprövad erfarenhet baserad på intuition värderades mycket högre än den teoretiska medicinska vetenskapen, vilken var känd för att residera på universiteten. (s.120)

Den konventionella medicinska fakulteten var därför attackerad i dubbel bemärkelse, enligt Kater. Dels som elfenbenstorn av intellektuell distansering, som sponsrande de lärdas utövningar, lärda utan band med den organiska nationella gemenskapen, Volksgemeinschaft. Dels som bastioner av ”objektiv” specialistforskning orelaterad till de verkliga behoven hos vanliga patienter. (sid. 120, 25)

Nazistläkarnas ledare, dr Gerhard Wagner, var genomsyrad av de här idéerna och han lyckades redan tidigt under Tredje rikets dagar uppnå ett visst inflytande vid universiteten som helhet och startade en grov propaganda kampanj mot de medicinska fakulteterna, skriver Kater. Det han strävade mot vara att institutionalisera den nazistiska läkekonsten i hans från dag till dag-påverkan. Hans metod var tudelad för han ville inte som de nazistiska revolutionärerna demolera de medicinska fakulteterna helt och hållet. (s. 120) Som pragmatiker insåg Wagner värdet av den traditionella universitetsstrukturen med dess erkänt väldokumenterade maskineri för den nazistiska medicinens ändamål, betonar Kater. Vidare at Wagner gjorde gällande att hans mål var att skapa en synts mellan nazisternas ”naturopathy”, vad som kallades ”New German Healing” och vad han refererade till som ”schulmedizin”.

Hans vision var en infiltration och gradvis konvertering av den traditionella läkarkåren genom att anställa sina egna mannar, men också att använda sig av den återstående prestigen hos etablerade akademiker såtillvida som de var villiga att låta sig användas av nazisterna, enligt Kater. För Kater betonar att de förändringar som de i så fall skulle tvingas omfamna var utan tvekan radikala, åtminstone vid första anblicken. (s.120, 114,133)

De medicinska fakulteterna var en speciell måltavla för ledande nazister som Wagner, skriver Kater och förklarar vidare: För att främja New German Healing såg Wagner det som nödvändigt att ta över de medicinska fakulteterna. De kom också mycket snart att lära ut mindre av medicinska kunskaper och mer av rasbiologi och rashygien, enligt Kater. (s. 156) Nazisterna som såg till att porta judiska medicinstuderanden (alla judiska studenter) och avpollettera judiska professorer (det stiftades lagar för att kunna genomdriva detta, se sid. 139, och allt var olika led som ledde mot Förintelsen). På så sätt demolerade Wagner och hans medarbetare de medicinska fakulteterna, påpekar Kater och det fick till följd att kvaliteten på undervisningen sjönk, och läkarvetenskapen avhumaniserades i med att judar och andra misshagliga personer försvann, och de kvarvarande och nytillkomna, knöts allt hårdare till nazismen. (s. 129, 174, 147) Alla rättade inte in sig i ledet eller blev fullblodsnazister, men med konsekvenser som följd. (s. 143)

Nästa inlägg kommer att handla mer om detta och om psykiatri i Tredje riket.

Michael Kater demonstrerar med skrämmande tydlighet hur viktigt det är att inte vård eller behandlingar presenteras och paketeras med ett ideologiskt innehåll. Örter och solljus exempelvis har varit med oss sedan de första människorna, som samlare och jägare.  Utan solen, växtligheten och dess fotosyntes överlever vi inte. Varken örtmedicin eller andningsövningar är i sig något bra eller dåligt. Det är vi människor som tilldelar behandlingarna kvaliteter, de har ingen egen inneboende natur . Genom att människor testat och prövat under lång tid. Vissa medicinska system, som ayurveda har en flertusenårig tradition bakom sig. Det har ingått i det som betecknats som (och betecknas som) traditionell kunskap, och som numera oftast, är vetenskapligt beforskat, det vill säga evidensbaserad kunskap. Inom parentes sagt, läkekonster från exempelvis Asien eller praktiker som meditation får oftast ingen status förrän de har studerats vid universitet i väst fast de oftast har gedigen vetenskaplig dokumentation bakom sig. (Men det finns givetvis också fördelar med att ett fenomen som exempelvis meditation, globalt sett, har en sådan tyngd av forskningsevidens bakom sig.)

Skulle man i nutid stöta på någon hälsobehandling med ideologisk förpackning eller där konspirationsteorier ”ingår i köpet”, är det viktigt att kunna fråga sig: Vill jag det här?  Är det här något som överensstämmer med mina värderingar?  (Jag har den amerikanska konspirationsteorin Qanon i tankarna; en rörelse som jag nyligen läste en artikel om i DN, se här.)

Att naturliga företeelser getts en nazistisk ideologisk förpackning under 1930-talet, med avstamp i völkish-rörelsen är hårresande från ett nutida perspektiv. Ännu mer skrämmande är att den nazistiska medicinen i slutändan ledde till att det var omoraliskt, som Kater påpekar att vara sjuk. (s. 228)

As one of the surviving Third Reich physicians judged the Nazis scathingly: They wanted to do away with the diseases by liquidating the sick’ ”. (s.228)

Det är välkänt, inte minst genom historikern Maja Hagerman och hennes bok ”Käraste Herman: rasbiologen Herman Lundborgs gåta,” som kom ut 2016 rasbiologin och rashygienen härjade och satte sina spår även i Sverige

Av egen erfarenhet vet jag att det jag inte ser, förstår eller som jag förnekar, tenderar att ta upprepas och spelas upp i mitt eget liv; och kanske är det även så på en samhällelig nivå?

Böcker som Katers gör en förhoppningsvis mer motståndskraftig när auktoritära krafter med totalitära anspråk kallar.  

/H-M

Referenser:

Kater, Michael H. 1989. Doctors under Hitler. Chapel Hill and London. The University of North Carolina Press.

Hultquist, Catia, Arbman, Hans, Ewald, Hugo. 2021-05-12: Svenska ”helare” sprider Qanons konspirationsteorier. Dagens Nyheter.

3 reaktioner till “”Doctors under Hitler”.”

  1. Så intressant och hemskt! Tyvärr hade vi ju även i Sverige delar av detta tänkande( Bevara den svenska rasen). Jag har läst (och glömt titlar)om och av Alva o Gunnar Myrdal, Kris i befolkningsfrågan bl a och en bok av dottern i USA, hon som skrivit om lögnens väsen. Paret propagerade för att de önskvärda föräldrarna skulle föda många barn, så att standarden höjdes, ofta fick lågbegåvade och fattiga många barn. Alva fick många missfall. Dottern Sissela Bok skriver en bok där hon försvarar och försöker förstå sin mor och hennes val. Det får föräldrarna att framstå som ännu värre, än om hon varit arg på dem som Jan M. Den yngsta dottern, (Stefan Fölsters mor) höll på att dö i anorexi när föräldrarna var stationerade i USA el på andra platser jorden runt. En hushållerska fanns på plats o stod för omvårdnaden, då de äldre syskonen gick på sina skolor el var hos andra släktingar. Detta var ett sidospår: Myrdals var mkt skickliga i sina yrkeskarriärer o präglade politiken, men att just de skulle föda många barn blev märkligt.
    Jag får också associationer till antroposofins läkekonst, och Waldorf-pedagogiken, som fortfarande har inflytande i Tyskland. Så fel det kan bli trots att helhetssyn låter så bra…
    Jag har besökt ett fd koncentrationsläger (och arbetsanpassningsläger innan dess) norr om Berlin, Sachsenhausen.
    Där fick vissa fångar arbeta som läkare, bl a norska läkare, som räddade liv genom att forska på barn som smittades
    med allvarliga sjukdomar. Men experiment på vuxna ledde oftast till döden.

    1. Tack Birgitta! Du skriver verkligen intressant! Bra att du påpekar det här om rasbiologin och rashygienen i Sverige! Jag ska anknyta till det i mitt kommande inlägg! Visst var det förfärligt, fasansfullt allt det som hände. Varken en humanistisk människosyn eller det demokratiska
      synsättet är något vi bara kan ta för givet, ibland är det kanske rentav färskvara…

  2. Pingback: TALBART

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s