”Sjukdomsförklara inte känslor”.

Barn och ungdomars känslor är inte sjukdomar, skriver Nicolas Fälth, socionom som jobbar inom BUP, och verksam inom nätverket Sociala frågan. Det här gör han i en debattartikel i Svenska Dagbladet publicerad 2019-08-01.

Nicolas Fälth framhåller i artikeln att de ungdomar han möter önskar samtidigt ofta att det gick att prata med sina föräldrar. Och jag citerar vidare direkt från debattartikeln:

”Att vuxna lyssnar och förstår utan att själv gå i gång eller släta över. Att läraren och skolan fångar upp en när det är svårt, utan att man har diagnos. Att det ska finnas marginaler i livet och tid över att så att kreativitet och spontanitet kan gro.”

I artikeln ger Nicolas Fälth konkreta råd på vad samhället behöver göra för att förebygga psykisk ohälsa hos barn och ungdomar och jag citerar några:

”. Små grupper i förskolan, så att varje barn får tillräckligt med tid och uppmärksamhet.

. Attraktiva arbetsplatser som möter barn och unga (exempel skola och socialtjänst) så att barnen får kontinuitet med vuxna.

. Verksamheter som skolan görs mer tillgängliga för barn med särskilda behov.

. Vuxennärvaro och reglering av hat på nätet.

. Reglering av skärmtid och mer kvalitativ vila.

. Mer samtal om vårt mående och våra känslor inom familjen och med våra närmsta.

. Meningsfull fritid där det finns plats för var och en i åtminstone ett sammanhang.”

Alla punkterna som Nicolas Fälth har listat är jätteviktiga, men tyvärr kan jag inte räkna upp alla, utan hänvisar istället till debattartikeln i sin helhet.

Samhället är komplext, skriver Nicolas Fälth och menar att det behövs mer än hänvisningar till BUP.

Han berättar om att 2018 genomfördes strax över en miljon besök på BUP. I en jämförelsestudie om barnpsykiatri med 13 andra länder sticker Sverige ut, påpekar Nicolas Fälth. Detta trots, konstaterar han, att BUP gör mer än någonsin, samtidigt som trycket på Barn- och Ungdoms psykiatri, (BUP), aldrig varit högre. Enligt Nicolas Fälth har de som kommer till BUP stora psykiska besvär, och understryker att de här barnen och ungdomarna har oftast flera år av lidanden bakom sig innan de kommer i fråga för samtal och behandling.

Och jag tänker att det här är resultatet av att politikerna bantat ner skolhälsovården med dess psykologer, kuratorer och skolsköterskor, för att inte säga, nedmonterat.  Man har helt sonika ryckt undan grunden för förutsättningarna för en god elevhälsa och välmående förskolor och skolor. Det behövs människor i en skola i en rad olika uppgifter.

Nicolas Fälth avslutar debattartikeln med de här orden från ungdomarna han mött; en önskan de uttryckt för honom:

”Att det finns något att drömma om och kämpa för”.

/Helena-Maria

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s