”Från mångfald till enfald”.

 

 

John Thulin
Vid Hökälla och dess hundraåriga ekar. I bild: prästen John Thulin som i många år lett verksamheten vid Hökälla. Bild: Helena Lindbom

Naturskyddsföreningens nya rapport gäller skogen. Skogen som delvis kan sägas symbolisera det dubiösa begrepp som benämns ”svenskhet” ( medborgarskap är en annan femma). Svenskhet som det som sitter i barken på björken,  men också en djupare identifikation: skogen som naturlyrik. Som en igenkänning av det obeständiga i människan. Skogen står för det stabila så länge vi kan blicka upp mot hundraåriga ekar, näsduksträd i Botaniskan och äppleträdet som din farfar eller morfar planterade när du eller din bror föddes.

Skogen är kringgärdad och hotad mer än någonsin. Det konstaterar Naturskyddsföreningen i sin senaste rapport som heter ”Från mångfald till en enfald – en vitbok över den svenska modellen för skogsbruk.”

”Skogen vi ärvde”  heter en bok av Maciej Zaremba som jag tyvärr bara bläddrat i. Den kom ut 2012 och finns som E-bok på Weyler förlag. Titeln är förpliktigande. Jag läser kort om innehållet i presentationen på Adlibris där jag googlat upp boken att ” Han (Maciej Zaremba) berättat om den oheliga alliansen skogsnbolag  och myndigheter  et cetera. Men framför allt om en rationalitet som inte är rationell symboliserad av en landsbygdsminister som tycker att ”äganderätten förklarar allt”.  Zaremba skrev (tidigt, min anm.)  om ett Sverige som ömsade landskap medan riksdagen såg bort. Innehållsbeskrivningen förtydligar att författaren och DN-journalisten slog larm om vår tids största kulturgärning ( för vi får hålla i minnet att boken kom ut 2012 och dessförinnan kommit ut i form av en reportageserie i DN). Boken är inte skriven över huvudet på skogsägarna. Han är ute i skogarna som en tidig ”Osebol” rapportör och förmår se bortom idyllen som andliga lärare så många gånger betonat för mig är nödvändigt då det kanske finns något ” beyond the attitudes, the idyllic and first when you grasped that”, först då är det kanske dags att packa ränslen och ta ut färdriktningen mot Soria Moria på kompassen”.

Maciej Zarembas reportage bok påminner mig om Julia Roberts-filmen (där hon spelar huvudrollen)  ”Erin Brockovich” . Ett rättsdrama som bygger på verkligheten . ”Erin Brochovich visades första gången i Sverige i april 2000 då den hade premiär.

 

20170924_105019

BILD: Helena Lindbom

Naturskyddsföreningens rapport finns att läsa på naturskyddsföreningen.se Den visar bland annat bilddiagram på den rumsliga och tidsmässiga förändringen av vägnätverket sedan mitten av 1900- talet fram till 2018. En intressant utveckling som inte belyste tillräckligt då myndigheter och riksdagen tycks tro att ” alla är med på tåget när det gäller bilismen”. Det är att bortse från det stora flertal som åker kollektivt ( däribland jag så jag talar i egen sak) I många år har jag som åker kollektivt efterlyst gratis kollektivtrafik tanke på vårt,  som nyttjar den dagligdags, gigantiska bidrag till en renare och hälsosammare miljö för oss a l l a. M e n inte bara det. Även lägre tågpriser, vilket exempelvis Finland erbjuder. Sverige har istället valt att göra tågresandet till ett enda stort bingolotto. Och vad jag förstår så är hyresmarknaden i Örebro på väg i samma riktning för att  inte tala om arbetsmarknaden. På den senare är man på väg att slopa ”förturen” utan att förstå konsekvenserna av detta om det skulle införas ( hör gärna radiojournalisten Monika Saarinens lördagsintervju med kulturminister Amanda Lind på sr.se i P1)

Det är inte bara skogen per se som är hotad, enligt rapporten.  Den framhåller att bristen på de naturliga skogsekosystemen och fragmenteringen av skogslandskapet går ut över de arter som är beroende av de här miljöerna för att överleva. Dessutom betonas det att som ett resultat av det minskar den biologiska mångfalden i skogen.

Naturskyddsföreningen börjar med att slå fast hur stor yta i Sverige som är skogsbeklädd (vilket också Maciej Zaremba gjorde i sin bok från 2012; huruvida Naturskyddsföreningen har refererat till den vet jag inte). Naturskyddsföreningen konstaterar att mer än halva Sveriges yta är täckt av skog. Trots det befinner sig den biologiska mångfalden i skogen sig i en kris, konstaterar rapporten. Den betonar att unga skogsplanteringar  med gran och tall är helt dominerande. Vidare att den här utvecklingen och omvandlingen som pågår är helt förödande för den biologiska mångfalden. Detta på grund av att enformiga gran- och tallskogar inte kan ersätta de ekosystem och livsmiljöer som finns i äldre variationsrika naturskogar. Det förklaras vidare att dagens skogsbruk dessutom gör att de här miljöerna går förlorade vid varje enskild avverkning  av en naturskog, där de naturliga skogsekosystemen avvecklas till förmån för just odlingen av gran och tall. Naturskyddsföreningen ser behov av en förändrad skogspolitik och lagstiftning.

Frågan är hur enskilda politiker har förmåga att stå upp mot en politik som allt mer ”låst sig fast” vid så innehållsmässigt urholkade begrepp som ”rationalitet” och ”mångfald”. Och där tjänstemän i allmänhet och politiker i synnerhet talar om sina verktygslådor” och ”välfärdsverktyg”. Frågan är hur trubbiga de blivit; om det inte är dags för nya ” handelsresande” som kan komma med en välbehövlig syresättning just vad det gäller det politiska språket som fastnat i en ”circuit” som inte lever upp till samtidens krav på normkritik och nödvändiga ”vithetsdiskussioner” ( googla exempelvis på kulturjournalisten Hynek Pallas). Så länge majoritetsbefolkningen ensamma ska kämpa för naturen och dess olika habitus  och andra (de med rötter i andra länder och kulturkretsar/religioner  med traumatiska bakgrunder från krig och tortyr et cetera) kämpa ensamma med sina frågor om exempelvis antisemitism och islamofobi och förtryckande vardagsrasism så skjuter vi varandra i foten. Vi behöver alla hjälpas åt. Alla har ett strå att bidra med till stacken. Några som jobbar med viktiga aktuella  sociala frågor är bland annat fil. dr. , leg.  psykolog, lektor och författare Carina Håkansson och författare Susanne Alakoski.

/Helena Maria

 

 

 

 

Referenser:

Maggie Walter: March 2011. Australia social work 64 (1)How white is social work in Australia?. University of Tasmania.

Medförfattare (?)  Sandra Taylor and Daphne Habibis.

(I will complement with more references on this as there is a lot of research done  just in Australia on how ”whiteness & whiteness culture” plays out/ is ”demonstrated” in social work with people from the indigenous group who from the start has a disadvantage/ underprivilieged situation or even threatened by genocide-situation as on Papua New Guinea told by Helena Marias friend Watanebe) /AH.

Harjeet Kaur Badwell. 2015. Colombia Encounters: Racialized Social Workers Negotiating Professional  Scripts of Whiteness. York University School pr Social Work ( finns som pdf)

Sonia. M Tascon. 2019. Disrupting Whiteness in Social Work. Routledge.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s