När vi vågar vara ”mångkulturella” för varandra

 

 

En gång på biblioteket kom en ung kvinna med slöja fram till mig på biblioteket. Hon gick y ,på vårdgymnasiet och kallade sig ”Million”. Hon berättade att hon fått i uppgift av sin lärare att jämföra Åsa Linderborgs roman ”Mig äger ingen” med Susanna Alakoskas ”Svinalängorna”. Detta utifrån olika perspektiv, som det biologiska, psykoanalytiska, psykologiska och socialpsykologiska.

-Hm, tänkte jag, i Somalia är det förbjudet att dricka alkohol. Något i mig började ”väsnas” för jag ogillar att ungdomar i ”skolan”, (även den högre) ska matas med ”vuxnas elände”; jag minns när min yngsta syster var hemma för förkylning en gång och läste en manlig ungdomsförfattare som bara beskrev alkoholens elände; drickande vuxna som inte var talbara och ignorerade sina små, och jag sa till henne ”Kan du verkligen läsa sådan socialpornografi”? För det är samma berättelser som jag i ett senare skede i livet fått höra om under Nyhemsveckan och på Örebromissionen när någon blev frälst och som antingen har varit narkoman eller blandmissbrukare. Där och då slog det mig :

Är verkligen de här uttömmande skildringarna till godo? Är det inte bara ”äldstebrödernas” ‘skådebröd’, att vi i publiken ska sitta och gotta oss i deras berättelser om hur ”höga” de var. ”Höga som hus”, som den västerländske tibetanske läraren Stephan Pende Wormland sa en gång. Då när man bara bara gå rakt ut. Eller flyger i luften som om hela världen var en gigantisk hoppställning. Men efter att ha läst Sebastian Staksets bok förstår jag att det är hundra gånger bättre att vara med i någon organiserad religion än att vara med i AA, eller i någon annan sådan liknande organisation, e f t e r som exempelvis Frälsningsarmén inte är en ”livstidsdom” – man behöver i n t e inom pingströrelsen stå och upprepa varje gång man ska framträda eller ”evangelisera” säga: ”Hej, jag heter X och jag är nykter alkoholist”.

Tillbaka till tråden (påminner mig om en ledare i Göteborgsposten av tjänstlediga Alice Teodoresci, där hon bad om ursäkt för att hon ”spånade” lite väl fritt i en av sina ledare).

Det slutade med att den unga nomadkvinnan från en av Somalias fem stammar tolkade böckerna för mig: Jag har läst ”Mig äger ingen” och gillar för övrigt det mesta Linderborg skriver, (och säger, se här) men Alakoskis roman har jag inte vågat läsa. Inte heller se filmen. Däremot har jag lyssnat till Susanna Alakoska själv när hon läste ur Svinalängorna i P1, och det var tryggt att lyssna på henne när hon läste sin egen historia om än fiktiv (inte bara för att det var på skånska som jag älskar ). Höra ”Miljon” berätta om de här två böckerna utifrån ett psykoanalytisiskt perspektiv var otroligt: Hon såg med islams ögon, sa hon och det visade mig att i en muslims psykologi har man också jaget, detet och id. Det var slående, och jag lyssnade på när hon tolkade Alakoskis roman utifrån filmen: hur de två syskonen (Susanna och hennes bror) hade duschat tillsammans (något som vi inte gör i min familj, eller har gjort någonsin…), och hur när, filmens ”Susanna” (Noomi Rapace) varje gång hennes man ( Ola Rapace) ville ta en annan väg, förbi ”Svinalängorna”, så förbjöd ”Susanna” honom det tills det gick upp för honom varför: Att det var där Susannas historia började: I Ystad.

Jag fick ”Miljons” telefonnummer men hade inte möjlighet att komma och hjälpa henne med hennes skoluppgifter nästkommande lördag för jag blev förkyld, och sedan tappade jag bort lappen. Jag saknade det för hon var som en lärare, inte som någon adept elev. Men sedan skymtade jag henne på Lundby bibliotek i en läxhjälpargrupp och blev glad över att hon fick mer professionell hjälp. Som exemeplvis av Chalmerister som ägnar en del av sin fritid åt ideella aktiviteter.

Det finns så många exempel på hur vardagsnära vi är varandra (men jag tror att det finns de som är bättre lämpade på att berätta det): En gång när min mamma satt på 99:an kom hon inte ut från bussen utan jag fick gå in efter henne. Det visade sig att hon var så oerhört tacksam och glädjestrålande för en muslimsk ung man hade förklarat för henne var hon skulle gå av (Hjalmar Brantingsplatsen slutstation).  Bakom mamma stod den unge mannen som hjälpt henne och han förklarade för mig att han inte kunde ta mamma i armen och hjälpa henne av bussen för han kom från moskén”. Men han hade gett henne sin sittplats och stått och pratat med henne, för något hade hänt som gjorde henne och andra chockade på bussen. Jag gav honom en tacksam nick när han steg av för att han och hans muslimska bröder står de gamla bi. Inte minst står sina  gamla sedvänjor bi.

Här nedan följer en beskrivning av ett annat möte; ett möte som äger rum i romanen ”Min morfar skrev inga memoarer” av författaren, politikern och folkhögskoleläraren Gustav Fridolin. Vi behöver ta in skildringar och beskrivningar av o l i k a slags möten, inte fastna i en slags mall.

Det var ett möte Gustav redan oroade sig för. De var ju så olika. De var uppväxta i olika världar, om än bara åtskilda av tio mil. Hon visste inget om att sova skavföttes, hans syskon inget om vilka kläder som användes i staden. Han hade lämnat Göingeskogarna och det som han var född till att göra för ett eget liv i Malmö. Hon hade förblivit i staden, visste inte mycket mer om det som fanns utanför än vad ett vykort kunde berätta.” (Fridolin:2013:173).

/Helena Maria

 

 

 

 

Länkar:

Karl Oscar Brask. 2014-08-14. Rum för missbruk. Förhandlingar om stadsrummens användning i Göteborg.  Institutionen för sociologi och rättsvetenskap, Göteborgs universitet.  (mastersuppsats), se här oscars uppsats

 

Helena Östlund i Socialpolitik.För Kultur & Samhälle. 2016-05-19 Vindskydd för bortstötta.

Carina Håkansson. PoetDox. Youtubeinslag: The Extended Therapy Room- Metalog, sept. 29, 2018.

Carina Håkansson, PhD of Pharmaceuticals – 3 nov. 2016. Youtubeinslag.

Carina Håkansson: Psych-Drugs Risks and Alternatives 6. Youtubeinslag from a scientific symposium in Gothenburgh. Oct.15, 2016. PoetDox.

Den sociala frågan – samtal på Frölunda kulturhus.Seminarium. Göteborgs universitet.

Zulmir Bečević. 2015. Utsatthetens röster.  Bookwell OY, Finland. Boréa AB. (se här)

 

 

 

IMG_7471
Bildtext: Författare, leg psykoterapeut och fil dr Carina Håkansson, grundare av bland annat Det Utvidgade Terapirummet och lektor i socialt arbete vid Göteborgs universitet, blir i höst kursansvarig för en ny kurs vid Ersta Sköndal högskola. Den heter ”Yrkeskunnandet, kreativiteten och mötet – om professionsutveckling och levd erfarenhet i relationsbaserade yrken”, och är en av de första i sitt slag.

 

 

 

(se gärna mina inlägg på Lejontrappan.blogg också)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s