En lyckad verksamhet måste läggas ned

512
På måndag (den första december) skriver prästen och ledaren för Hökälla – Grönt arbete och Rehab, John Thulin, på uppsägningspapperna för skötseln av Hökälla våtmarkspark. Bild: Helena Lindbom.

Det är ingen som vill ta över bollen när Svenska kyrkan i Backa lägger ner Hökälla – Grönt arbete och rehab efter tolvt och halvt år. Efter Birgitta Fälts, psykolog inom Svenska kyrkan, kommentar om verksamheten, beslöt jag mig för att åka till Hökälla i Lillhagsparken och ta några bilder med min mobil. Jag fick höra att Göteborgs stad, Räddningsmissionen, Stadsmissionen, ett annat Grönt rehab, Samordningsförbundet och Svenska kyrkan erbjudits ta över verksamheten, men att alla har passat och sagt att de saknar pengar.

Den sista december måste de sju-åtta deltagarna i verksamheten lämna Hökälla – Grönt arbete och rehab, som hittills varit en samordnare inom jobb- och utvecklingsgarantin. Det innebär att ännu ett tryggt och litet sammanhang försvinner för människor som behöver läka och växa innan de kan ta sig ut på arbetsmarknaden igen – eller bara få ha en gemenskap att gå till (när jag säger ”ännu ett litet sammanhang” menar jag exempelvis de fritidsverksamheter för ungdomar som försvunnit i Backa och fältassistentverksamheten som det drastiskt dragits ned på).

När John Thulin, som förutom präst i Svenska Kyrkan är författare, ornitolog och naturvårdare, lämnar över skötseln till  Park- och Naturvårdsförvaltningen inom Göteborgs stad är han medveten om att våtmarksparken inte kommer att få lika hög omvårdnad och skötsel. Han påpekar att den inte har samma tid att lägga ned på omvårdnaden, och pekar på Svankällaområdet,  som jag för övrigt för på tal, som inte får den skötsel som det skulle behöva.

Det är paradoxalt att i tider när grön rehab efterfrågas och naturbaserade aktiviteters betydelse för hälsan accentueras av forskningen, så läggs en sådan verksamhet ned. Det har dessutom bedrivits ett omfattande pedagogiskt arbete vid Hökälla. Förskole- och skolklasser har undervisats ute i naturen av John Thulin och hans medarbetare.  Invid fågeltornet finsn exemplvis en lägereldplats med stubbar för besökare och rekreationärer och skolklasser att sitta på.  Varför knäcka den gren som den verksamheten vilar på? Betydelsen av att vi människor, och inte minst barn, hittar förbindelsen med naturen understryks, inte minst av program som den ”Inre skogen” med bland annat Lars Lerin som sändes igår kväll på SVT 2.

En del av verksamheten som bedriver arbetsträning inomhus har redan flyttat till Glöstorpskyrkan. Resterande verksamhet bedrivs fortfarande i två byggnader i Lillhagsparken ovanför Multikult: I den ena finns köks- och cafédelen med secondhandverksamhet och i den andra finns snickeriet. Snickeriet bygger bland annat fågelholkar och insektshotell.

I en insändare oktober 2019 i ”Tidningen Backa/Kärra med Tuve och Säve”, årgång 15, skriver John Thulin själv: ”Svenska kyrkans biskopar har skrivit ett klimatmanifest som betonar klimat, miljö och hållbarhetsfrågor. Göteborgs stifts biskopar skriver. ‘ Klimatfrågan är en existentiell och djupt andlig fråga. Vi måste lyssna på naturens vånda och rop, vi måste vända om’. Tyvärr har inte biskoparnas rop och vädjan nått Backa pastorats kyrkoråd utan 31 december 2019 läggs natur- och landskapsvården  ner i Hökälla våtmarkspark”.

fågelskådare
Bild: Helena Lindbom

Varje torsdag har Hökälla Grönt arbetet och rehab vandringar i området. De startar vid halv nio-tiden, men man samlas åtta utanför café- och verksamshetsdelen. Utomstående och omkringboende har alltid varit välkomna, betonar en av de anställda och berättar om ringarna på vattnet: Människor som blivit naturintresserade och förbättrat sin hälsa. Det finns många roliga historier som om människor som sagt att fåglar är det sista som de skulle bli intresserade av…men som ändå gått med på en promenad och…just det, blivit bitna.

Under 1970- och 80-talen exempelvis, minns jag kyrkan, (och frikyrkorna), som en stark röst, en röst som betonade kyrkans förvaltarskap över naturen, inte något förmyndarskap. Jag minns präster som var starka röster för fred, inte minst Elisabeth Gerle. Jag kommer på mig själv med att sakna de rösterna, medan jag går och småpratar med John Thulin och de övriga som torsdagspromenerar och skådar fåglar. Jag tror vi såg 22 olika fåglar, kanske 23. Jag var tvungen att avvika innan den slutliga sammanräkningen. Den sista torsdagspromenaden äger för övrigt rum den 19 december.

/Helena Maria

 

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s