Känslosmitta – om hur vi påverkar och påverkas

Känslosmitta eller emotionell smitta handlar om att vi känner av andras känslor. Anja Hirdman skriver att även om känslor kan upplevas som våra egna subjektiva fenomen är det i förhållande till andra, vare sig de är i vår närhet, syns på en skärm eller finns i våra tankar, som de väcks och får betydelse (sid.54)
Bild: Helena Maria

 

I början av förra århundradet var en av de frågor som väckte störst intresse den hur känslor överförs mellan människor. Det berättar medieforskaren Anja Hirdman i sin bok Känslofyllda rum Den mediala socialiteten – att titta och beröras (2018). Nu hundra år senare är frågan högaktuell igen.

Hirdman ägnar några sidor specifikt åt känslosmitta, och framhåller att det inte finns ett entydigt svar på vad känslosmitta är eller hur synen på känslosmitta har varierat genom tiderna.

För att förstå begreppet behövs en definition av vad känslor är. Hirdman förklarar:

Jag använder begreppet känslor i en bred betydelse om det ständigt pågående samspelet mellan kroppsliga förnimmelser och tankar.  Sinnena är de vi känner med, kroppens förnimmelser är hur vi känner och känslor är vad vi tänker och tankar den förståelse vi har av vad vi känner. (s. 49)

Det råder ännu delade meningar om hur kroppens reaktioner ska förstås, om tanken eller känslan kommer först och om det sociala eller biologiska formar vårt känsloliv, betonar Hirdman. Hon understryker att olika discipliner har olika utgångspunkter och ställer skilda frågor. Ett exempel på detta sammanfattar Anja Hirdman så här:

Och medan vissa införlivar känsloperspektiven i sociologiska existerande teorier menar andra att vi står inför ett mer djupgående kunskapsskifte där helt nya teorier behövs, teorier som utgår från kroppens reaktioner och en för-kognitiv förståelse (s.45)

På 1990-talet betonade man, precis som i de tidigare gruppteorierna, känslosmitta som den omedvetna och närmast ofrivilliga tendensen vi har att registrera och dras med av varandras stämningar, eller påverkas av vad vi tror att andra känner, skriver Hirdman.

Att känslosmitta innebär en omedveten form av överföring har länge varit en provocerande tanke, fortsätter hon, och förklarar varför:

Den bryter mot den vedertagna synen på människan som en i grunden autonom och viljestyrd varelse.

Hon ger ett intressant exempel på hur vi med relativ lätthet kan acceptera att våra idéer inte enbart kommer från oss själva, att de formas av och tillsammans med andra, men att vi däremot uppvisar ett motstånd när det kommer till att förstå att inte heller våra känslor är helt och hållet våra egna.

Det finns också försök att förklara känslors smittsamhet på ett sätt som inte går emot synen på ett autonomt jag, framhåller Anja Hirdman.

Utgångspunkten för den förklaringen enligt henne är att känslorna redan finns i oss och kan utlösas av situationen vi befinner oss i och att de är oavhängiga kontakten med eller åsynen av andra människor.

Det är svårt att godta den här förklaringen utan att samtidigt göra gällande att vi på något sätt väljer att känna oro eller ännu värre, att vi har dolda motiv till att vilja bli sjuka eller ångestfyllda, poängterar Hirdman.

Hon framhäver att känslosmitta snarare visar hur svårt det kan vara att inte beröras av andras sinnesstämningar, vad de säger eller uttrycker på andra sätt.

Hon betonar också att det är nära förbundet med den mer omedvetna imitation som försiggår mellan människor.

Jag läste för en tid sedan om en händelse i en drive in-kö till ett matställe i USA i boken Mind Whispering – A New Map to Freedom from Self-Defeating Emotional Habits, (2012), av psykoterapeuten Tara Bennett-Goleman.

Föraren som gjorde sin beställning stressades av bakomvarande ekipage medelst tutningar och arga rop. Men då den här föraren var karateexpert och uppmärksam på sina känslor så istället för att ge svar på tal sa han till kassörskan att han ville betala för föraren som betett sig otrevligt och hans medpassagerare (fem personer totalt). Det som inträffade sedan var att föraren som fått sin beställning betald gjorde detsamma för nästa kund, och det upprepade sig genom hela kön (fritt återgett efter boken sid. 273)

Vi kan försätta berg om vi vill. Men det kräver att någon bryter mot ”schemat”.

Författaren och retorikexperten Elaine Eksvärd är inne på en liknande tankegång i sin krönika Gör ett hjältedåd varje dag i GP den 20 mars i år. Hon skriver om hur vi inspireras av det vi ser och läser och inspirerar själv:

Gör ett vardagshjältedåd varje dag, alltifrån att hålla upp en dörr till att säga något snällt till en främling eller nära. Snälla handlingar sprider sig som en löpeld och denna värld behöver det. (GP 20 mars, 2018)

Hirdman kopplar bland annat sina resonemang om känslosmitta till feministen, filosofen och den psykoanalytiska teoretikern Teresa Brennans (1952–2003) och hennes forskning och boken Transmission of affect, (2004).

Brennan kallar känslosmitta för affektiv överföring och understryker att den alltid är social, enligt Hirdman.  Det innebär att den inte härrör från biologiskt nedärvda drifter, förklarar hon utan den kommer från den affektiva atmosfären omkring oss och kan som sådan spridas från person till person, komma in under huden på oss.

Hirdman framhåller i det här sammanhanget att en känslostämning kan inta oss utan att det behöver handla om känslosmitta. Det kan istället röra sig om empati eller medlidande med en annan levande varelse, eller en karaktär ur en bok. De fallen begär också lite mer av oss, enligt Hirdman, de kräver en reflekterande och en tolkande inlevelse i den andras situation.

Hirdman skriver också om spegelneuroner. Tar upp att anledningen till att dessa upptäckter fått så stor genomslagskraft är att de säger något om hur vi förstår och skapar mening. Hon framhåller att det som framför allt väckt förvåning är vårt motoriska system, som man förr trodde bara hade till uppgift att skapa och kontrollera rörelser, är en del av våra kognitiva förmågor.

En annan aspekt av den nyare neurologiska forskningen som Hirdman tar upp är att försöken till att knyta vissa känslor till speciella inre och yttre rörelser, som hon skriver, och tanken att det för varje grundaffekt endast finns ett neurofysiologiskt tillstånd.  Den senare tanken eller antagandet är numera ansett som problematiskt, framhäver Hirdman.  Hon skriver: Synapser, flöden i kroppar, är komplexa och snarare insnärjda i varandra än urskiljbara. I den förklarande fotnoten refererar hon till Wetherell, ( 2012), och fortsätter: En och samma reaktion kan ha en mängd olika upphov.

För att återgå till känslosmitta: Happiness is contagious heter ett kort youtube  inslag med Professor Nicholas A. Christakis vid Harvard Medical School. Christakis har i sin forskning visat att vår egen lycka inte enbart är beroende av våra egna tankar handlingar och beteenden utan också av deras tankar, handlingar och beteenden som är direkt relaterade till oss som partner, släktingar, vänner och andra slags band. Gäller det en vän så inbegriper det  förutom min vän, också min väns väns vän. Christakis och hans medforskare började tänka i termer av att känslor har en kollektiv identitet.  ”Life is better because of our relationships”, konkluderar han.

Hirdmans bok handlar om hur vi berörs av de nya kommunikationssätten, men också exempelvis våra relationer till  personerna i favoritserien, de parasociala relationerna.  För en fullständigare bild av boken läs gärna Sinziana Ravinis recension av den i GP.

 

/Helena Maria

 

Länkar:

http://www.psykologimedmera.se/forskning/33-millisekunder-att-bli-kanslosmittad/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s