Om att följa kiselstenar som i sagan ”Hans och Greta”

 

På Idagsidan i Svenska dagbladet från juli 2016 läser jag om skrivterapi. Om hur skrivterapin kan få fram det svåraste inom oss.

Artikeln är skriven av Matilda Shayn där hon intervjuar författaren och psykologen Jenny Jägerfeld som använder sig av skrivterapi i sin  behandling.

Jenny Jägerfeld har utvecklat en egen modell för skrivterapi, enligt artikeln. Jag citerar:

De vetenskapliga belägg som Jenny Jägerfeld hittade som passade hennes koncept var den amerikanske psykiatri professorn James W Pennebakers, och hans efterföljares, studier om skrivande. Grundidèn är att beskriva sina djupaste känslor kring en svår erfarenhet. Flera studier påvisar att expressivt skrivande har läkande effekter såväl på den psykiska som den fysiska hälsan.

I motsats till Pennebaker, som menar att det man har skrivit inte ska visas upp för någon annan,  framhåller Jägerfeld i intervjun att det finns en viktig poäng att man uttalar det man skrivit i terapirummet. Hon betonar att skrivandet i terapisammanhang alltid bör integreras med samtalsterapin. Vidare säger hon att tanken är att skriva utifrån en känsla och inte från någon särskild kronologi.

Jag tror själv mycket på skrivterapi. Och jag gör det på egen hand: Dagboksskrivande och fiction,  som ett sätt att få syn på mig själv, och  bearbeta. Skrivandet har också uppmuntrats av psykiater.

Jenny Jägerfeld beskriver i intervjun just vikten av att skriva dagbok som ett sätt att få syn på sina underliggande känslor, och skriva fiktion som ett sätt att kanalisera sina känslor.

För mig är det viktigt att uttala, och nu kan jag göra det, undan för undan, sedan drygt ett år tillbaka eftersom jag går i terapi hos en psykoterapeut och psykolog. Terapirummet har blivit en trygg förankringsplats. Utan den här möjligheten att benämna och uttala, att bli sedd och bekräftad och lyssnad på hade mitt skrivande på egen hand inte varit meningslöst, långt därifrån. Men det hade aldrig blivit så begripligt eller meningsfullt för mig själv som genom den dialog jag nu är inbegripen i.

Det här med att skriva utifrån en känsla slår an en ton i mig. I ett teknologiskt samhälle är känslor viktiga (har Karin Boyes Kallocain i bakhuvudet).  Inte minst för att avvärja tendensen att leva i huvudet och inte med hela sig.

Siri Husvedt är också en författare som delar med sig av tänkvärdheter när det gäller skrivande, och det egna meningsbyggandet.

I boken Vad jag älskade, (2009), Norstedts förlag, formulerar sig hon sig så här via sin huvudkaraktär om berättandet av den egna historien:

Morgonen öppnar sig som när någon låser upp sin dagbok: Det knäpper till och plötsligt flödar gryningen. Den tar över himmelen som när en känsla strömmar över dagbokens blad. Bild: Helena Maria

Varenda historia vi berättar om oss själva kan endast berättas i imperfektum. Den vindlar sig bakåt från den plats där vi befinner oss, personerna är inte längre medagerande i berättelsen utan dess åskådare har börjat att tala. Spåren bakom oss är ibland markerade med stenar som liknar dem som Hans först lämnade efter sig. Andra gånger är stigen försvunnen, därför att fåglarna har flugit ner och ätit upp alla brödsmulorna i soluppgången. Berättelsen flyger över de händelsetomma perioderna, fyller i dem med satsfogningsord som ett ”och” och ett ”och sedan”. Det är vad jag har gjort på dessa sidor för att hålla mig kvar på den stig som jag vet har avbrutits av grunda gropar och flera djupa hål. Skrivandet är för mig att spåra min hunger, och hunger är inget annat än tomrum (Husvedt:2009 :427).

 

I slutet av ett youtube inslag inspelat på Louisiana konstmuseum med Siri Husvedt  avslutar hon intervjun med de här tänkvärda orden( min översättning från engelskan):

Jag tror att den bästa ackumuleringen av kunskap föds ur en genuin nyfikenhet. Vid de få tillfällen som jag har stått i ett klassrum inför studenter har jag alltid sagt:

”Follow your nose”. En text kommer att leda dig till nästa, en bild kommer att föra dig till nästa bild, en målning kommer att ta dig till en bok, men, du vet, bara följ din brinnande nyfikenhet. Tillåt inte dig själv att bli åtsagd vad du ska tänka, eller tycka vad som är bra eller ”great” med stort G – det kan enbart vilseleda dig. Jag tänker att människan måste lära från insidan ut, inte från utsidan in.  (publicerat den 21 maj, 2013, Louisiana channel , Art is a Memory)

 

sirihusvedt.net/life/biography läser jag bland annat om att Husvedts intresse för psykoanalys, psykiatri och neurovetenskap tog fart i slutet av 1990-talet.  En bidragande orsak till intresset var att hon ända sedan barndomen lidit av migrän med medföljande auror.

2006, när hon drabbades av skakningar i samband med ett minnestal över sin far, intensifierades intresset och hon skrev Den skakande kvinnan: eller en historia om mina nerver (2010).

I biografin nämns också att Siri Husvedt under fyra år var skrivinstruktör för inneliggande patienter på Payne Whitney Clinic i New York.

Dessutom undervisar hon i Narrative Psychiatry  vid Weil Cornell Medical College där hon ger seminarier sedan 2015.

 

/ Helena Maria

2 tankar om “Om att följa kiselstenar som i sagan ”Hans och Greta”

  1. Birgitta Fält

    Hej !
    Du skriver alltid så intressanta inlägg på denna sida !

    Har du fått inbjudan till en dag om konst, skrivande o kreativa medel i psykiatrisk återhämtning
    den 21 februari på Valand? Elisabeth Puntzi heter initiativtagaren, docent på Psykologiska institutionen. Konstnären på Sahlgrenska psykiatri kommer också medverka. Dagen är gratis.

    Jag tror som du att både själva skrivandet, det egna läsandet och för någon utvald åhörare är verksamt. Trippeleffekt när allt finns tillgängligt, som för dig.
    På Ersta Sköndals högskola i Stockholm har man nu en deltidskurs i biblioterapi, med deltagare från hela landet.
    Ska kolla in länken om Siri Hustvedt, jag älskade hennes bok om sorg ”Sorrows of an american” tror jag den heter, finns översatt också.
    Allt gott!
    Birgitta Fält

    Svara
    1. Helena Lindbom Inläggets författare

      Hej Birgitta!
      Det gör mig glad att höra att du tycker mina inlägg är intressanta! Tack för återkoppling och allt gott till dig också!
      Vänlig hälsning Helena

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s