”Du tjatar hål i huvudet på mig, kan du inte bara lägga av? Fattar du inte att jag får hål i huvudet?

Jag upphörde med mitt bläddrande i Metro och vände mig om. Såg mamman i sin blommiga tunika och den spensliga dottern bredvid. Flickan mumlade något ohörbart. Det lät som om hon protesterade.
”Men ge dig då. Kan du inte lyda någon gång?” Det var mamman som fortsatte med irriterad, högljudd röst.

Jag lade ifrån mig tidningen. Att inte mamman kunde förstå hur utlämnad och olycklig hennes lilla tjej måste känna sig när hon blev utskälld så här på bussen. Mamman hade inte ens ögonkontakt med henne.

Jag vände mig inte om fler gånger.

Bild: Helena Maria