Kärlek och öppenhet till dialogen

 

Open dialogue bygger på sju huvudsakliga principer, men enligt en av de avgörande grundarna, Jaakko Seikkula, professor i psykologi vid universiteten i Jyväskylä och Tromsö, innebär det inte att man utifrån sju, tio eller x antal principer bara kan sätta igång och bygga upp ett system.

Om detta talar han bland annat i ett anförande på Open Dialogue – konferensen Dk 2014 och den finns att se på youtube.

Han betonar nödvändigheten av evidens, att evaluera sin egen praktik, att basera den på forskning och analys.  I inslaget berättar han att Open dialogue-systemet i Västra Lappland är det mest genomforskade psykiatriska helhetssystemet i världen.

Dessutom framhåller Seikkula att han för egen del tror på att arbeta inifrån psykiatrin och inte ställa sig utanför, och därför har också Open dialogue vuxit fram vid sjukhuset i Torneå , och kopplat till universitetet i Jyväskylä .

Skälet till att Seikkula inte vill ställa sig utanför psykiatrin, varför det är viktigt att befinna sig innanför, förklarar han i inlägget med att han inte ser sitt arbete som en fristående trend eller en kort våg av entusiasm.

Det innebär inte att han ställer sig avvisande till människor med andra idéer, utan är överhuvudtaget intresserad av vad som behövs för att skapa bra psykiatri, och han är glad om andra kan ha användning av några av de byggstenar som han själv hittat fram till.

Vi har tidigare skrivit om Open Dialogue här på Talbart sidan, och anledningen till att jag återkommer till Open dialogue är att det är framgångsrikt och behandlingen av patienterna bland annat innebär att de professionella inom vården inte talar över huvudet på patienterna eller talar om dem bakom stängda dörrar utan med dem. Det är en psykiatri där patienten inte fråntas sitt subjektskap, sin agens eller egenmakt.

Psykoterapi är både ett löfte om och en chans att bryta sig ut ur monologens död, en chans som alla patienter inom psykatrin borde erbjudas, utan undantag istället för inspärrningen i sitt eget huvud, genom neuroleptikans försorg.

En av psykologerna på PNO sade nyligen i ett sammanhang att alla patienter har öar av friskhet, ingen är bortom räddning.  Det är de friska öarna som vi patienter själva behöver se och bli förtrogna med, men också de anhöriga och de delar av omgivningen som orkar och kan.

Seikkula poängterar att Open dialogue är ett humanistiskt sätt att bemöta klienter i djup kris på – att lita på deras egna resurser genom att ovillkorligen acceptera andra.

Seikkula delar med sig av en upplevelse i ett annat anförande från  Openess och Democracy in Mental Health Services från UK -konferensen 2016 som också ligger  på youtube:

Några psykiatriker bad honom en gång att han skulle tala om för dem vad som var den grundläggande iden med schizofrenin

Det fick mig att tänka till, berättar Seikkula och påpekar i inslaget att han aldrig mött en schizofren patient, han har alltid varit i ett möte med en människa.

För som han säger: ” Vi kan inte möta diagnoser, men vi kan möta en människa. Och förståelsen av vilken behandling som behövs kommer ut av det mötet, är ett resultat av det mötet.

Han fortsätter:

Det var en väldigt olycklig situation som inträffade i vår värld under 1990-talet, att psykiatrin faktiskt övergav människor med psykiatriska problem och enbart började ge dem medicin. Men vad som också började hända var att även psykoterapeuterna övergav psykostiska patienter för att de tog på allvar att det var neurologiskt, att det berodde på hjärnsjukdom och att det inte fanns något att göra med dem och det var mycket skadligt för patienterna.”

Och så avslutar han:

Kärleken är en livskraft, själen id’en. Det finns ingen dialogisk relation utan kärlek precis som det inte finns någon kärlek i isolering. Kärleken är dialogisk.

Sin kärlek och öppenhet inför dialogen har Seikkula hämtar från filosofen Michail Bakhtin som bland annat i sin bok Dostojevskijs poetik (2010) skrivit att två röster är ett minimum av liv, ett minimum av att vara.

Den grundläggande demokratiska id’en som den framstår för Seikkula, har han hämtat från Bakhtin berättar han. Han understryker att Bakhtin är den främsta förebilden för honom vad det gäller att förstå kvaliteten och kraften i dialogen och att den är en del av den grundläggande basen för mänskligt liv. Han yttrar att stommen i Michail Bakhtins ide om den dialogiska principen i livet är att just acceptera den andre utan villkor-ingen kan förneka den andres sanning och alla individers röst ska respekteras som jämlik.

Michail Bakhtin har skapat begreppet den polyfona romanen genom sitt studie av Dostojevskijs författarskap. Polyfon, mångstämmig, i motsats till monologisk där  gestalterna i kontrast till  gestalterna hos Dostojevskijs inte möts och ingår i dialogisk kontakt.

 

/Helena Maria

Referenser:

http://www.youtube.com/watch?v=Ho1rinStM8

www. youtube. com/watch? v=GSv8RayBaA

http://tidningenkulturen.se/index.php/litteratur/essaeer-om-litteratur/6436-dostojevskij-och-den-polyfona-romanen

https://en.wikipedia.org/wiki/Mikhail_Bakhtin

Michail Bakhtin, (2010), Dostojevskijs poetik, Bokförlaget Daidalos, Göteborg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s