Biblioterapi i blickpunkten

Ett stående inslag i litteraturprogrammet Babel är biblioterapi. I slutet av varje program läser programledaren Jessika Gedin upp en inskickad fråga från en tittare och den kvällens medverkande författare får då möjlighet att ge boktips tillsammans med programledaren till  hjälp och lindring.

I höst kommer biblioterapi, i en mer omfattande tappning, att bli högskoleutbildning vid Ersta Skönadal Bräcke. Det här läser jag i en artikel av Sandra Siskalo på Sveriges radios  hemsida.

Biblioterapi är en terapeutisk metod där hälsa främjas genom läsning och samtal om litteratur. Utbildningen som startar är den första svenska akademiska kursen i ämnet och sker som en uppdragsutbildning som riktar sig till bibliotekarier, sjukvårdspersonal, lärare och terapeuter som vill få en inblick i hur läsandet och skrivandet kan användas för att förhindra och mildra främst emotionella och psykologiska bekymmer enligt artikeln.

Initiativtagare till kursen Det biblioterapeutiska arbetssättet är socionom Pia Bergström som i intervjun säger till Sandra Siskalo att utbildningen kommer att handla om texter, ord och vad ord gör med oss, med fokus på de terapeutiska effekterna.  Hur vi med hjälp av andras ord kanske lättare hittar fram till egna ord.

Litteraturforskaren Cecilia Pettersson intervjuas också av Siskalo i artikeln.

Cecilia Pettersson har studerat sjukskrivnas erfarenhet och deltagarna i hennes tvärvetenskapliga studie vittnade om att skönlitteraturen fungerade som ett slags medicin som lindrade både psykiskt och fysiskt lidande. Det betonas att det var just skönlitteraturen som skapade de påvisade effekterna. Självhjälpslitteraturen i motsatts till skönlitteraturen upplevdes som kravfylld enligt deltagarna i studien. Den fick deltagarna att känna sig sjukare än vad de var, berättar Cecilia Pettersson i intervjun med Sveriges radio.

Många är de författare, forskare och andra som betonar vikten av att läsa romaner och betydelsen av den läsningen.

Psykoterapeuten och forskaren Rachel Pollard sammanfattar betydelsen så här:

Ofullkomligt som det är, tycks ändå romanen vara ett av de bästa tillgängliga medlen för att föreställa oss vad det är att vara någon annan, att stå i någon annans skor och se världen och deras egen relation till den, från deras synvinkel, vilket inbegriper deras försök att dölja sina tankar och känslor från andra, deras självbedrägerier och den nödvändiga partiella förståelsen av den värld de bebor. Som läsare är vi inte passiva konsumenter av romaner utan kreativt involverade i att värdera och tillföra mening till orden på sidorna. Att läsa aktivt är att ingå i en dialogisk relation med vad vi läser och därigenom att förändras genom det vi läser (ur boken Dialogue and Desire – Michail Bakhtin and the Linguistic turn in Psychoterapy  (2008), (sid. 37, min översättning).

En av initiativtagarna till användningen av biblioterapi iFinland, Juhani Ihanus, docent i kulturpsykologi vid Helsingfors universitet, säger i en intervju på Svenska Dagbladets Idagsidan nyligen att medicinen och neurovetenskapen inte kan hjälpa oss med våra livsvärden, vår egen mening med livet och våra relationer. Han intervjuas av journalisten Eva Bergstedt och menar att vi behöver hitta andra vägar till våra etiska, andliga och existentiella frågor.  Den utveckling där våra livsproblem blir allt mer medikaliserade ser han som sorglig.

 

/Helena Maria

Länktips:

https://readingagency.org.uk/resources/Books%20on%20Prescription%202013_A4_RR%20list.pdf

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s