The Trouble with Goats and Sheep – en roman av Joanna Cannon

The trouble with Goats and Sheep (2016, Harper Collins.uk, ännu inte utkommen på svenska), är en prisad debutroman skriven av psykiatrikern Joanna Cannon.  Romanens huvudperson heter Grace och är tio år. Sommarlovet står för dörren när plötsligt en av grannarna, Mrs. Creasy, försvinner. Grace och hennes bästa vän Tilly har ungefär lika många frågor som de vuxna om försvinnandet – men inte lika många svar.

Just skillnaden mellan barnens värld, i det här fallet Graces och Tillys, och de vuxna blir så uppenbart i boken: Vad som uppfattas, hur man ser, upplever, tänker och resonerar kring saker och ting. Och inte minst: barnen har inte de vuxnas bagage att släpa på.

Bokens tema kretsar kring tillhörighet, vilket också titeln ger en fingervisning om; den hänsyftar på Matteus evangelium,(25:31-46), närmare bestämt den yttersta domen.

Boken har en händelsekedja under ytan som avtäcks allteftersom handlingen framskrider och som har att göra med något som hände i ett inte alltför avlägset förflutet. Något som kommer fram i de kapitel där inte Grace är berättarjaget, utan där de andra huvudkaraktärernas olika perspektiv kommer fram. Graces begränsade perspektiv räcker inte till för att förstå allt det underliggande, och framför allt inte det som hände nio år tillbaks i tiden.

Det innebär inte att de vuxna har mer rätt än Grace för hon bildar sig en förståelse som är så mycket mer helhjärtad än de vuxnas. Där ryms inte förutfattade meningar eller de hemligheter som döljer sig i området och som gör att människorna än mer blir låsta och insnärjda.

Händelserna i boken utspelar sig under en begränsad tid, närmare bestämt mellan den 21 juni och den 21 augusti 1976. Men vi slungas också bakåt i tiden – till 1967.

Lika bestämd och avgränsad som tiden är också platsen för handlingen: The Avenue, ett förortsområde med radhus och alla gator benämnda efter träd.

Det är alltså här i bostadsområdet The Avenue som Margaret Creasy försvinner en helt vanlig måndag. Det är värmebölja i juni och de vuxnas spekulationer upptar Grace och Tilly.

Tilly frågar Grace varför alla skyller Mrs. Creasys försvinnande på värmeböljan – för Tillys mamma påstår att The heat makes people do strange things – och Grace svarar ungefär (min översättning):

  – Det är lättare.

– Lättare än vad?

– Lättare än säga som det är.

Den 27 juni gick alla i området till kyrkan för att be Gud hitta Mrs. Creasy, berättar Grace. Hon sitter i kyrkbänken och tolkar kyrkoherdens predikan om getter och får som att han har vävt in om Mrs. Creasys försvinnande i den.

Efter predikan får Grace ett gyllene tillfälle att prata med kyrkoherden som plötsligt uppenbarar sig i dörröppningen till kyrkan.

En dialog utspinner sig dem emellan. Bland annat frågar Grace kyrkoherden hur man hindrar folk från att försvinna och kyrkoherden svarar att man för dem till Gud. Och då undrar Grace var man hittar Gud och kyrkoherden säger att han finns överallt, att det bara är att se sig omkring.

–  And if we find God everyone, will be safe? I said.

– Of course.

– Even Mrs Creasy?

– Naturally.

När sommarlovet infinner sig vet Grace vad Tilly och hon ska göra: Leta efter Gud.

Parhästarna Grace och Tilly börjar undersöka hur det står till med tron bland grannarna. På fullt allvar griper de tag i mysteriet i radhusområdet i ett försök att återskapa tryggheten och få Mrs. Creasy tillbaka.

Det uppstår ofta en slags uppriktighet och närhet eller snudd på betraktande i dialogen mellan flickorna och dem de talar med; en slags förtrolighet som har också har med tingen att göra, för tingen är inte livlösa, de följer flickorna med blickar: De kan hålla andan, och de kan dra djupa suckar. Det finns också en trygghetsskapande magi med upprepande testunder eller saftstunder med kakor och desserten Angel´s Delight och annat sockerstint.

Besöket hos den pensionerade grannen Eric Lamb är ett lysande exempel på den här förtroligheten i dialogerna, den har något med insikt, visdom och upptäckt att göra. Det finns meningar och ord som glöder av en eftervärme som gör att min läsning blir dröjande och långsamt. Kanske är det rentav så att Eric Lambs och flickornas samtal med trädgården som utgångspunkt är själva bokens credo. Grace och Tilly låter påskina att de behöver hjälpa till med något för att få sitt utmärkelsetecken från miniorscouterna och Eric Lamb erbjuder dem att rensa ogräs.

Plötsligt vet inte Tilly om växten framför henne är ett ogräs eller inte, och när Eric Lamb uppmärksammar att arbetet avstannat kommer han sättande. Lamb närmar sig frågan om vad som är ogräs på ett oväntat sätt: till Tillys förvåning är det hon som håller avgörandet i sin hand: Hon är den som avskiljer, gallrar ut, som har makten att placerar växten i kategorin ogräs eller inte. Att välja vara fast i det binära tänkandet eller gå bortom. Och det är dit Eric Lamb leder henne med den sokratiska metoden. Synvinkeln är det som gäller, som avgörande. För det här med växter är väldigt subjektivt, förklarar han. Och när båda flickorna visar tydligt att de inte hänger med gör Eric Lamb ett nytt försök:

“ – Det beror väldigt mycket på vems synvinkel det handlar om. Vad som är ett ogräs för en människa kan vara en underbar blomma för en annan. Det beror väldigt mycket på var de växer och genom vems ögon du ser dem” (min översättning).

Det handlar väldigt mycket om att kunna se bortom tillhörighet, att inte låta det styra ens liv.

Ett annorlunda samtal har uppstått, och det visar också hur bräckligt det här med tillhörighet kan vara. Den kan vara bara skenbar.

Jag leker med tanken att Mrs. Creasy kanske rentav fungerar som en förklädd gud i berättelsen- och frågan som uppstår är ju naturligtvis om hon kommer att komma tillbaka?

Titeln är ju centrerad kring en liknelse från Matteusevangeliet som nämnts, och handlar om sådana till synes konkreta frågor som vem som gav Jesus mat när han var hungrig, vem som gav honom dryck när han var törstig, gav honom härbärge när han var främling och klädde honom när han var naken.

I överförd mening så handlar det inte bara om de fysiska behoven utan också de psykologiska: Någon som samtalar med människorna, lyssnar och som låser upp hemligheter.

Mrs. Creasy är om inte en förklädd gud i berättelsen den som är närmast beskrivningen av en ängel i den. Eller kanske annorlunda uttryckt: Mest medmänniska. Hon lyssnar på alla och hon förstår dem, och det antyds också att hon var hemligheten på spåret som involverade Grace den dagen 1967 då hennes mamma trodde att hon var försvunnen.

Vi behöver tillhörighet för att växa, utveckla identitet och så vidare, för att känna trygghet. Men det finns också tillhörigheter som vi behöver växa ifrån, tillhörigheter som hämmar, som gör att vi hamnar snett, som Joanna Cannon så tydligt visar i sin intrig.

 

Helena Maria

 

Här kan du läsa en intervju med författaren Joanna Cannon. Bland annat ställer Vanessa Robertson en fråga till henne om vilken bok hon allra helst skulle velat ha skrivit och då svarar Cannon att hon önskar att hon hade skrivit The Shock of the Fall av Nathan Filer, en bok, som hon berättar, bland annat vunnit ett pris för att ha förändrat attityder gentemot psykisk ohälsa Hon fortsätter:

I can`t imagine anything more wonderful. The very best stories are ones where you start to think differently about something between the first page and the last, and to help people understand more about mental health issues is just such an incredible achievement.

På svenska heter Nathan Filers bok Chocken efter fallet, den kom ut i pocket 2015, Etta förlag. Boken är recenserad i Göteborgsposten av Linda Skugge

Joanna Cannon har en egen blogg som du hittar på: https://joannacannon.com/blog/

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s