3.Effekterna av självstigma

Självstigma är alltså en process som förändrar den identiteten jag hade eller den identiteten jag skulle vilja ha. Exempel på detta är att jag efter att ha drabbats av psykisk ohälsa inte längre ser mig som kompetent därför att detta är en fördom som finns i samhället. Jag har fått en stigmatiserad syn på mig själv eller tror att fördomen att jag inte är kompetent eftersom jag lider av psykisk ohälsa är sann och gäller mig. Detta kallas internaliserat stigma eller självstigma. I forskning som studerar människor med olika psykotiska diagnoser har det visats på att självstigma har stora konsekvenser. Det påverkar olika psykologiska skyddsmekanismer som är viktiga för återhämtningen. Dessa skyddsmekanismer som påverkas är hopp, självförtroende, tron på den egna kompetensen, empowerment eller stärkandet av sig själv och tron på möjligheten för återhämtning för att nämna några. Det leder också till lägre livskvalitet och att jag tar på mig skulden för orsakerna till min psykiska ohälsa. Det leder också till att jag kan dra mig undan och hemlighåller min situation. Det är också kopplat till lägre sannolikhet att jag söker hjälp och lägre sannolikhet att jag följer min behandling s.k. complience. Det förvärrar symptomen och minskar också sjukdomsinsikten och hur väl jag fungerar socialt. Självstigma är kort sagt ett mycket stort hinder för möjlig återhämtning.

Hur vanligt är självstigma?

I en europeisk studie så uppgav 41.7% av deltagarna att de upplevde måttliga till höga självstigma nivåer. Majoriteten berättade att människor i allmänhet har en negativ uppfattning av människor som har behov av psykiatrisk vård. 69.4% upplevde måttlig till hög nivå av diskriminering. Upplevde man mer diskriminering hade man högre självstigma. Att stärka sig själv genom s.k. empowerment och att ha ökade sociala kontakter minskade självstigma. Sammantaget tycks självstigma vara vanligt bland individer med olika psykotiska diagnoser i Europa. Det som verkar vara mest problematiskt är isolering och att dra sig undan frivilligt, diskriminering eller att man håller med stereotypen och tror att den gäller mig, så kallat självstigma. Detta bör vara i fokus när man försöker bekämpa stigma. Den starka relationen mellan empowerment, ökade sociala kontakter och minskningen av självstigma gör att man bör ha med detta när man vill bekämpa stigma (Brohan, Elgie, Sartorius, & Thornicroft, 2010).

I en annan studie med 74 deltagare med diagnosen schizofreni så rapporterade alla utom en att de hade upplevt stigma. Det man mest beskrev var en oro för att uppfattas negativt på grund av sin diagnos. 70% av deltagarna uppgav att detta var något som bekymrade dom. 58% uppgav att de undvek att berätta om sin diagnos. 55% hade hört stötande uttalanden och 43% hade sett negativ mediarapportering när det gällde människor med olika psykiatriska diagnoser. I denna studie så var stigma beroende av socioekonomiska variabler men inte hur väl man fungerar socialt. I denna studie framkommer alltså också att stigma är mycket vanligt. Det mest vanliga är oron över att ses negativt och att undvika att berätta. Mer än hälften av alla deltagare sa att detta hände ibland eller ofta. Många av deltagarna hade också hört stötande kommentarer om människor med olika psykiatriska diagnoser och hade blivit behandlade som mindre kompetenta. Ungefär hälften av alla deltagarna sa att detta hände ibland eller ofta. När det gäller hur psykiatriska diagnoser rapporteras i media var det 43% som uppgav att detta hade varit stötande eller sårande åtminstone ibland. Ofta gavs exempel på hur nyheterna rapporterade om våldsbrott kopplade till psykiatriska diagnoser. Det är tydligt att oron för våld bidrar till stigmatiseringen av människor med psykiatriska diagnoser. I en studie så framkom att uppfattningen att människor med olika psykiatriska diagnoser kan vara våldsamma har ökat de senaste 50 åren. Utöver den närmaste sociala omgivningen så var arbetsgivare eller chefer den största källan till stigma. 36% sa att det var personer från denna grupp som stigmatiserade. Detta förvärras av att bara 7% av deltagarna var anställda (Dickerson, Sommerville, Origoni, Ringel & Parente, 2002).

Det är tydligt att stämpla någon som en person som är psykiskt sjuk påverkar människors attityder mot den personen. De negativa effekterna av detta är slående. Att till exempel stödja stereotypen att psykiskt sjuka människor är farliga har en mycket stark negativ effekt på hur man reagerar på den personen. Det får också mycket stora negativa konsekvenser för den personen (Angermeyer& Matschinger, 2003).

Det är alltså mycket vanligt med stigmatisering och diskriminering av människor med psykisk ohälsa. Trots att det finns så mycket kunskap om psykisk ohälsa och trots att det är så vanligt så sker nedvärderingen av oss om och om igen i olika situationer. Detta är ett trist och oacceptabelt faktum och det är lätt att känna hopplöshet inför detta. Men det finns alltid hopp om att vi kan förbättra denna situation. Det finns en stark positiv kraft i stärkandet av oss själva och ökade sociala kontakter mellan människor och minskning av självstigma.

Jag tror att om människor från olika grupper kan lära känna varandra och förstår att vi är just det, alldeles unika människor, så kan missförstånden och de felaktiga idéerna och tankarna och fördomarna vi har om varandra minska. Då kommer också diskrimineringen minska.

På senare tid har jag lagt märke till att värdet av mångfald lyfts fram mer och mer. Detta tycker jag också är hoppfullt. Äntligen förstår vi att också våra skillnader berikar vårt samhälle och gör det mer levande och mer tillåtande.

Litteraturlista

Angermeyer MC, Matschinger H, (2003). The stigma of mental illness: Effects of labeling on public attitudes towards people with mental disorder, Acta Psychiatr Scand 2003: 108: 304–309.

Brohan, E; Elgie, R; Sartorius, N; Thornicroft, G, (2010), Self-stigma, empowerment and perceived discrimination among people with schizophrenia in 14 European countries: The GAMIAN-Europe study. Schizophr. Res. , 122 (1-3) 232 – 238.

Dickerson, Faith B., Sommerville, Jewel., Origoni, Andrea E., Ringel, Norman B., & Parente, Frederick, (2002). Experiences of stigma among outpatients with schizophrenia, Schizophr Bull 28 (1): 143-155.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s