Betydelsen av relationer för att förstå psykoser

I sin avhandling ”Whitout you there is no me, an interpersonal framing of psyhosis” undersöker Jennifer Strand erfarenheter av nära relationer hos personer med psykosproblematik och dessa personers egen förståelse av sina psykotiska symptom. Som bakgrund till avhandlingens syfte lyfter Jennifer Strand fram olika teorier och forskning som visat att mellanmänskliga relationer är viktiga både för barns utveckling och för psykosgenombrott.

I avhandlingen ingår fyra olika studier. I den första studien har Strand intervjuat tolv personer med erfarenhet av psykos om deras uppväxtförhållanden, relationen till deras föräldrar och hur de såg på sig själva som barn. Deltagarna i studien beskrev uppväxtförhållanden där sexuella, fysiska och/eller emotionella övergrepp var vanligt förekommande. Där den ena föräldern beskrevs som våldsam, inkräktande och oförutsägbar beskrevs ofta den andra föräldern som passiv och tillbakadragen. Det rådde oftast en tyst atmosfär i familjen. Som barn beskrev sig deltagarna ofta som introverta och ensamma och när de var rädda, ledsna eller blev utsatta för mobbning hanterade de dessa känslor och svårigheter på egen hand. Som strategier för att hantera en svår uppväxtmiljö använde de dagdrömmar och fantiserande och de försökte ofta göra sig osynliga.

Den andra studien bygger på samma tolv intervjuer som den första studien. Här undersöks deltagarnas egen förståelse av innehållet i deras psykotiska symtom. Deltagarna upplevde att de psykotiska symptomen var begripliga utifrån deras livssituationer och relationer. Symptomen förstods ofta som representationer antingen för en frånvaro av mellanmänskliga relationer eller för relationer där det förekommit någon form av övergrepp eller kränkningar. Röster med ett storslaget innehåll där personerna upplevde att de hade en särskild identitet, övernaturliga krafter eller ett särskilt uppdrag förstods ofta som en reaktion på ensamhet och som en önskan om ett annat sorts liv. Röster med ett trakasserande innehåll kopplades ofta till tidigare erfarenheter av någon form av övergrepp och röster med beordrande innehåll kopplades ofta till dominanta föräldrar som haft stort inflytande över personens liv.

I studie tre jämförs anknytningsmönster hos 47 personer med erfarenhet av psykos med anknytningsmönster i befolkningen i allmänhet, och relationen mellan anknytningsmönster och psykotiska symptom undersöks. Med anknytningsmönster menas hur relationen med föräldrar/vårdnadshavare sett ut under barndomen. Jämfört med befolkningen i allmänhet var det färre personer med psykos som uppgav ett tryggt anknytningsmönster medan undvikande och ångestfullt-undvikande anknytningsmönster var vanligare hos personer med psykos.

Den fjärde studien bygger på team-möten där personal inom psykiatrin diskuterar föräldrar till personer med psykos. En del föräldrar upplevdes av personalen som en börda eller som ett hinder för behandlingen och för personens hälsa medan andra upplevdes som stöttande och kunde bidra med värdefull information. En del föräldrar var frånvarande i personens liv och en del upplevdes som en källa till smärta och ohälsa på grund av att de utsatt personen för övergrepp.

Sammantaget visar Jennifer Strands avhandling att psykotiska symptom kan förstås i relation till personens erfarenheter av nära relationer.

/Anna-Karin

Referens: Jennifer Strand (2014). Whitout you there is no me, an interpersonal framing of psyhosis. Doktorsavhandling, Göteborg, Psykologiska institutionen. https://gupea.ub.gu.se/handle/2077/34970

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s